Många är reaktionerna på att det inte blir någon prismedelsförstärkning för hästägarna. STs förbundsstyrelse tvingas att kapitulera för sjunde gången i ordningen, vilket blir ett slag direkt i solarplexus på hästägare, tränare och uppfödare.
Det har varit “Black Friday” hela året för de flesta av Sveriges uppfödare. Att hitta köpare till sina unghästar i år har varit svårt. Att hitta nya köpare nästa år kommer bli nära på omöjligt för dem som inte har absolut toppstammat att sälja. Hästar i mellanklassen betalades i år långt under sin produktionskostnad. För att inte tala om alla som blev återropade och osålda. Vad som hände med dessa hästar kan vi enbart spekulera om, men vi kan på goda grunder förvänta oss att betäckningssiffrorna för 2023 kommer att sjunka som en gråsten. Många uppfödare tar konsekvenserna av läget, säljer ut många ston eller avvecklar helt sin verksamhet. Den redan påtagliga hästbristen förstärks ytterligare och ASVTs ordförande Ingemar Alin har all anledning att vara besviken. Länk till Alin i Sulkysport
Travtränarnas Riksförbund skriver på sin hemsida:
”TR:s styrelse konstaterar att det är oacceptabelt och frustrerande att det beskedet närmast kommer som en blixt från klar himmel, bara ett par veckor före årsskiftet då budgeten ska träda i kraft, att det plötsligt inte finns några pengar att förstärka de aktivas pressade ekonomiska situation med.
ATGs expansion de senaste tio åren har fått ske på hästägarnas bekostnad. Ansvaret faller därför tungt både på STs och ATGs styrelseledamöter när man nu säger nej till prisökningar. Läget är allvarligt då hästägare och tränares verksamheter tyngs ned med 200 miljoner kronor i renodlad inflation inför nästa år.”
Den ödesdigra pokalen
Vi får inte glömma historien. Hans Lord Skarplöth blev ny VD för ATG i en tid då ATGs omsättning sviktade. Han skapade pokalöverenskommelsen, vilken syftade till att ge spelbolaget tid och kraft för nödvändig produktutveckling. I den ingick ett löfte om 400 miljoner kronor i extra prismedelshöjning från och med 2018. Av Pokalen blev det sedan en ”tummetott” som havererade travsportens ekonomi. Pandemin, och skatteeffekterna genom omregleringen av spelmarknaden 2019, räddade situationen för ATG och ST. Resultatförbättringen räddade tillfälligt travsporten och återställde delvis förbundsekonomin,
Tabellen nedan visar prismedlens utveckling sedan 2012. Den visar tydligt hur dropparna från pokalen fortsatte att urholka hästägarnas ekonomi. Det är den enda och enkla förklaringen till att vi lider brist på hästar och hästägare.
- 2012: 817,4 mkr
- 2013: 763,5 mkr
- 2014: 696,6 mkr
- 2015: 728,8 mkr
- 2016: 747,6 mkr
- 2017: 761,1 mkr
- 2018: 900,4 mkr (pokalåret)
- 2019: 899,6 mkr
- 2020: 867,4 mkr
- 2021: 908,1 mkr
- 2022: 958,7 mkr (budget)
- 2023: 958,7 mkr (budget)
Vart tog pengarna vägen?
Vem i ST och ATGs styrelser kan bestrida den enkla sanningen att ATG, likt andra spelbolag, har haft sänkt spelskatt från 2019. Det har givit ATG en skattelättnad på 650 miljoner kr per år och då med hänsyn till att ATG betalat bolagsskatt. ATG har under fyra år – fem med nästa år inkluderat – erhållit över 3 miljarder i skattelättnad. Trots det klarar man inte att ge sporten 200 miljoner för att kompensera för årets inflation.
Sanningen är att ATGs utveckling av nya spelprodukter blivit mer av ett fiasko än en succé. De virtuella hästarna, Boost och Top Seven, och det nya sportspelet Big 9, har inte rosat marknaden. Den misslyckade satsningen är den direkta anledningen till att hästägarna i Sverige har satts på undantag. ATG har av travsporten tillåtits att trolla bort 650 miljoner om året. Det är hela 70 procent av travsportens prismedel kommande år.
Hur länge ska hästägare och uppfödare acceptera att vi har en styrelse för Svensk Travsport som inte förmår att hantera sportens uppdrag, än mindre klarar av att lämna tydliga ägardirektiv till ATG? STs och ATGs styrelser vet att deras avslag på en förstärkning med 200 miljoner kr inte kommer att leda till stridsåtgärder. Det har säkert under hand framkommit i STs styrelse. Att det i stället leder till att folk helt ger upp borde vara uppenbart.
ATG har först nu fått ett sparbeting på 50 – 100 miljoner kr. ATGs styrelse har sedan 2019 inte gjort ett dugg. Sätt det i relation till de mer än 3 miljarder som spelbolaget har fått i skattelättnader 2019 – 2023. Jämförelsen kräver ingen raketforskning. Det krävs enbart 650 miljoner förklaringar till varför det inte finns utrymme för förbättringar till hästägarna. Det var inte pokalen som var tom, det var löftet.
Draken lyfter i motvind
Svensk travsport och ATG måste ta lärdom av utvecklingen i Frankrike. Där har såväl spelbolag som förbund förstått sitt primära uppdrag, vilket är att ge de aktiva goda ekonomiska incitament för att köpa, träna och tävla med hästar. Det är en enkel självklarhet som inte skulle behöva påpekas. Endast då kan rekryteringen av hästägare vända åt rätt håll. Avsaknaden av goda ekonomiska förutsättningar har istället lockat många svenskar uppfödare och hästägare utomlands
Det nuvarande tävlingsprogrammet är inte längre försvarbart sett till vad både underlag av hästar och människor tillåter. I en intervju i Aftonbladet uttrycker Jörgen Westholm:
– ”Vi aktiva kämpar på med ett tävlingsschema som absolut är överdimensionerat för vi ska få så många spelprodukter som möjligt.
– Jag tycker att man ska dra ner på tävlandet de dagar då det inte är någon hög spelomsättning. Vi ska tydligen helst köra lopp dygnet runt men det sliter på oss aktiva och hästarna.”
Jörgen Westholm backar samtidigt från sitt tidigare förslag att låta hästarna ta en välbehövlig tävlingspaus. Han har insett att han inte får med sig sina tränarkollegor.
– “Nej, det skulle bara bli en tävlingspaus från mig och det ger ju ingenting. Alla måste vara eniga om att vi inte kan tävla på de här villkoren.“
Strejk eller inte, men en sak är klar. Görs ingenting omedelbart tillåter vi att STs budget stjälper utövarnas ekonomi fullständigt. Då kan vi luta oss mot Darwins teori om det naturliga urvalet. Endast den bäst anpassade överlever. Enligt TRs kristallkula riskerar ödesåren 2023 och 2024 att halvera antalet proffstränare, då en majoritet av hästägarna säljer sina hästar eller tvingas ta dem ur träning. Vi riskerar ingen strejk. Det är de aktiva för splittrade till. Hästbristen ger en oundviklig shut down för tävlingsverksamheten vid många travbanor.