Svensk travsport backar till 1972

Med vetskap om att ATG, likt tidigare år, även under 2023 har haft över 600 miljoner i minskad spelskatt, föreslår ST ändå ett minskat anslag om 35 miljoner. Snacka om total brist på bollkänsla!!!

Trots över 3 miljarder i skattelättnad sedan 2019 har i stället travsportens aktiva fått en kraftigt sänkt kostnadstäckning. Kravet på revisorerna, och på samtliga styrelseledamöter, bör vara att medverka till en extern kostnadsrevision. ATG´s ökade kostnadsmassa är ett resultat av dubblerat antal anställda de senaste tio åren. Tillsammans med nya spelprodukter, till synes mindre lyckade, behöver nu helheten granskas. ATG’s och ST´s klagomål över en nu föreslagen skattehöjning av spelskatten med fyra procentenheter (när den närmast halverades 2019), kan bäst avfärdas som ett spel för galleriet.

Det är inte roligt längre

Det råder en stark uppgivenhet hos hela hästägarekåren. Vad är vi utsatta för? ST’s styrelse underkastar sig den majoritet av banor som inte ser någon annan utväg än att fortsätta med saxade tävlingar och ökat resande. Det sker utan tanke på de aktivas arbetsvillkor, samhällets miljökrav och hästägarnas kostnader. Styrelsen tillåter dessutom att ett år gamla siffror används för nästa års tävlingsprogram, som en förmildrande omständighet för de banor som inte längre har tillräckligt med egna hästar.

Frälset måste förstå, eller vilka de nu är som anser att de kan fortsätta sköta verksamheten med hjälp av andra människors insatser och tillgångar, att hästägarnas tålamod tryter till sist. Den ansamling av starthästar som bjuds ut till försäljning på diverse nätauktioner talar sitt eget tydliga språk. Fölston skickas till slakt och unghästar körs inte in.

Sparpaketet domineras av en fortsatt osund Robin-Hood-politik, som gör ännu större hål i skrovet. Att höja startavgifterna med tio miljoner slår direkt emot incitamentet för att öka hästarnas startfrekvens. Det urholkar finansiärens plånbok ännu mer och spelobjekten riskerar i stället att stanna kvar i stallet.

Det viktiga dokumentet ”Svensk Travsport mot 2030”

Det sjuåriga strategidokumentet, som bestämmer sportens väg framåt under de kommande åren, har varit ute på remiss hos travsällskapen. Av remissvaren framgår det tydligt att alltför många travsällskap saknar egna strategibeslut i frågor som rör den egna kärnverksamheten. Det är inte förvånande att travsporten har problem med ett dylikt oengagemang från de beslutsfattare som borde utgöra travsportens ryggrad. Flykten mot ridsporten överskuggar det egna ändamålet för vissa banor, medan andra är tysta ”ryggtagare” som med stängda huvudlag bara följer med.

Som läget är nu borde strategidokumentet döpas om till ”Travsporten mot 1972”. Det framgår ingenstans av planen vilken kostnadstäckning ST anser att hästägarna borde ha 2030. Den borde givetvis innehålla konkreta åtgärdsförslag för hur vi kan återskapa 40 procents kostnadstäckning för landets hästägare.

Ska vi tolka de klena remissvaren som att de som styr ändå är på väg att avgå och därför inte tar något ansvar för framtiden? Oengagemanget, i såväl dokumentet som många av remissvaren, bör omedelbart få sällskapens valberedningar att reagera eftertryckligt och bestämt.

NÄT sågar budgeten i sin helhet

Travsportens utövare behöver inte ytterligare försämringar inför nästa eller kommande år. Åtgärderna borde i stället ha fokuserat på strukturåtgärder, som ökar startviljan och ger höjd kostnadstäckning, vilket i sin tur skapar framtidstro.

ST’s mest elementära kontrollfrågor innan budgeten presenterades borde ha varit:

“Är dessa åtgärder tillräckliga för att stimulera rekrytering?”

”Kommer åtgärderna att bidra till ökad framtidstro?”

Nationalarena för alla hästägare

ST minskar prispengarna till Solvallas vardagstrav med 3,5 miljoner plus startavgifter. Det står i strid med tanken bakom de pengar som tillförs genom Margareta-serien. De tre avtalsparterna – Solvalla, Svensk Travsport (ST) och Margareta Wallenius-Kleberg – skulle tillföra serien ett tillskott av särskilda medel. Avsikten var att prispengarna skulle ökas på Solvalla. Solvallas betydelse som nationalarena skulle då stärkas, och samtidigt stödja alla landets ägare till tre- och fyraåriga hästar, utan krav på egna insatser.

Sin framtida andel i överenskommelsen har Margareta under viss tid garanterat även efter sin död, men då under förutsättning att övriga avtalspartners lever upp till sin del av överenskommelsen. Margaretaserien ger 9.6 mijoner per år genom att varje avtalspart skjuter till 3.2 miljoner kr per år. Är det vad ST menar med att gasa och bromsa samtidigt?

Historien går igen

Den 27 november 1972 presenterades utredningen ”Trav och Galoppsport i Sverige” (Ds Jo 1972:8) och som resulterade i Rikstoton.

Redan då konstaterades, ”att till stor del hade det negativa ekonomiska utfallet måst bäras i hästägarledet”. Snabbt fastslogs att det var nödvändigt att lägga fram förslag som innebar ytterligare medel till sporten. I annat fall ansåg utredningen att travsporten mycket snabbt skulle genomgå en allvarlig kris. Då, dvs 1972, förelåg det 39 procents kostnadstäckning för hästägarna att jämföra med 15 – 18 procent idag.