Tomt i tanken och i tanken

Både VD Jörgen Forsberg och sportchefen Anders Malmrot kan dock lämna sitt arbete med fanan i topp. Det är tveklöst deras förtjänst för att förståelsen för Solvallas roll som nationalarena har förstärkts i den svenska travpolitiken.

Anonym styrelse

Solvallas operativa ledning framstår dessvärre som ensamma när vi ser till solvallastyrelsens anonyma framtoning, såväl i debatt som i officiella sammanhang. Centralt tog travsporten fel väg även i år och hästägarna fick minskade prispengar. Solvalla, under 2024, har tappat mer än 10 miljoner kronor i prismedel. Det är tveksamt om styrelsen på Solvalla har förstått sitt uppdrag när den tiger i  debatten. Bengt Adielsson antyder i en krönika i Expressen att de oväntade avhoppen föregåtts av ett svajigt samarbete mellan operativ ledning och styrelse. Det framstår som uppenbart att det saknas tankar och beslut om vision och mission för Solvallas framtid. En styrelse ska givetvis förvalta sitt sällskaps tillgångar, men kan inte nöja sig med det. En travbana arrangerar även sport med kommersiell inriktning och framdrift är ett krav. Det behövs egna tankar och idéer om hur Solvalla, som Sveriges ledande bana, rekryterar hästägare och därmed nya hästar för en publikvänlig travsport kring arenan.

Vilka prioriteringar som ordföranden Anders Holmgren gör är en högaktuell fråga. Han annonserade själv, via sociala medieplattformen X, om golfspel på sydligare breddgrader, istället för att delta vid ST’s ordförandekonferens den 11 juni. Sällskapets styrelse behöver utvärdera den prioritetsordningen och ställa frågan till sig själv varför ingen ersättare ur styrelsen var utsedd.

Det behövs ingen kristallkula för att inse att Solvalla kommer att stå VD-löst den 1 oktober 2024 även om rekryteringsprocessen inleds omedelbart. Den måste ske enligt konstens alla regler. Varken Stockholms Travsällskap, eller någon annan organisation, behöver en egen Kinberg Batra-skandal.

Banornas framtida finansiering

En utredning om banornas framtida finansieringsmodell pågår för fullt. Den antas föreslå en ny tävlingsorganisation med indelning av banorna i olika divisioner. Det kanske blir en bra lösning, men det hjälper inte långt med en ny finansieringsmodell när hästantalet kommer att vara halverat inom fem år. Hästantalet följer samma halveringstid som hästägarnas kostnadstäckning.

ST vill uppenbart inte göra det, men kanske kan utredarna särskilt poängtera sambandet mellan generösa prismedel och en starkt växande sport? Sporten behöver en plan för rekrytering av nya hästar och hästägare, vars existens gör travsport möjlig. Storstädernas betydelse, för nödvändig utveckling av såväl sport som spel, var en självklarhet under den tid det fanns framtidstro.

Sporten benhöver mer än någonsin använda befolkningsmängdens potential. Travets storstadsbanor har sommarlov, men det tycks hjälpa varken folk eller fä till fler banbesök. Att omfördela storstadsbanornas prismedel, som även stimulerar till ett icke-önskvärt ökat resande, fungerar som en backventil som hindrar sportens tillväxt.

Födda och ofödda

Rekryteringen av hästar och hästägare rasar i samma expressfart som publiken. ST’s VD Maria Croon meddelar dock glatt i sitt senaste VD-brev att årets betäckningar, trots tufft läge, kommer att visa sig vara fler än befarat. Hon glömde dock att redovisa att sporten under årets första sex månader, jämfört med förra året, tappat nästan 30 procent av nya föl i registreringsvolym.

Det gör att vi enbart i år, enligt min bedömning, riskerar att tappa 500-700 hästar jämfört med 2023 års registreringsvolym, som innehöll 2.442 varmblod och 391 kallblod, totalt 2.833 hästar.

När juli och augusti är klart kommer närapå 75 procent av registreringsansökningarna att vara räknade, vilket ger en säker fingervisning om slutresultatet.

Sedan kommer årets betäckningsresultat som grädde på moset till nästa års registreringsansökningar. Årets och nästa års nedgång kommer att vara av historiska mått då vi talar om en härad av 800 – 1.000 färre hästar. Det är ungefär lika många hästar som finns vid vår största sydliga bana.

Maria Croon blev även upphunnen av sin egen “pegasusrapport” för första halvåret i år. Den visar väsentligt fler minus än plus. ST uppmanar till ytterligare en årlig start per häst utan att fundera över varför antalet starter minskar. Att prispengarna per lopp marginellt ökat är uppenbarligen inte tillräckligt för hästägare och tränare, som många gånger tvingas leva långt under sina marginaler.

Ett hett tips till ST är att omedelbart sluta tjata om ”mjuka värden”. Nedvärdera inte dem som sedan många år fortfarande är och vill vara kvar i sporten. Vi vet redan mer än väl vad det betyder att älska våra hästar bortom vad som är ekonomiskt klokt och sunt. Allt färre hästar och hästägare talar sitt tydliga språk.  Det är en misslyckad strategi att straffa den hand som föder hästarna.