Travsporten har under längre tid noterat att verksamhetens hjul saknar rekryteringskraft. I alla stallar har de närmast sörjande tvingats att gilla läget. Vår representativa demokrati förmår ingen förändring eftersom de som beslutar lever efter devisen: “- Förändring är bra – så länge den inte drabbar mig”. Inställningen leder till sotdöd eller till att systemet imploderar.
Oförändrad starttid för V75
Det senaste exemplet på de aktivas obefintliga inflytande är hur travdemokratins företrädare – fullständigt tondövt och utan känsla för sitt uppdrag – flagrant ignorerar den för de aktiva viktiga frågan om förändrad starttid för V75. Spelbolagets Hans Lord Skarplöth har tydligt deklarerat att ATG inte kan riskera ytterligare omsättningstapp – vilket han ser som uppenbar risk genom en ändrad starttid.
Halvårsresultatet för ATGs verksamhet visar ett minus i storleksordningen 80 till 90 miljoner. Utdelningen till sporten är i princip oförändrad. Detta trots att ATG har kunnat tillgodoräkna sig hela den skattesänkning som spelomregleringen medfört. Ökad omsättning som en följd av nya produktområden Sport och Casino möts av en omsättningsnedgång med tio procent på hästspelen. Kostnaderna för de senaste årens produktutveckling har aktiverats och återfinns i balansräkningen. Framtiden känns minst sagt utmanande, speciellt då likviditeten kontrolleras av ATGs kunder. Deras spelkonton, som redovisas som skuld i balansräkningen, står för 322 miljoner av 331 miljoner som ATG har i kassan.
Det solkiga vita papperet
ATG är ett affärsdrivande företag. Beslut om möjliga besparingar och ökade intäkter är därmed självklarheter. Frågan är; när drabbar denna insikt Svensk Travsport? Sportens centralförbund, inklusive banornas organisationer, behåller en lika stor andel av ATGs utdelning som sedan delas ut i centrala prismedel.
Vår rekrytering fungerar inte och det ser inte ut som att ”vi har alla hästar hemma”, varken mentalt eller i tävlingsprogrammet. Pegasus har fått vingarna klippta och har nu istället utrustats med en icke-svanenmärkt motor.
Tävlingsprogrammets omfattning och innehåll är både orsak till och en möjlig lösning av sportens dilemma. Vi är skyldiga Jägersro ett tävlingsprogram som är värt namnet. På samma sätt måste regionerna Stockholm ,Göteborg och Sundsvall, ges motsvarande förutsättningar. Dessa regioner behärskar lejonklon av det framtida hästbeståndet.
Vi har i tidigare bloggar konstaterat att endast var tredje start äger rum på hemmabanan och att vissa banor har fler startande hemmahästar än andra. ST’s krav på banorna är olika vad gäller hur många aktiva hästar som krävs för varje tävlingstillfälle.
Tävlingsprogrammet kunde vara Möjligheternas Möjlighet, men ST förvandlar det till en omöjlig motsats. Läs gärna Lars G Dahlgrens krönika i Sulkysport om händelserna vid förtroenderådets möte i fredags. STs vita papper framstår som ett skämt
Hans och Greta på villovägar
Hästsportens Hus har definitivt sin Hans men saknar sin Greta. Travsportens Greta skulle vara väl medveten om miljökonsekvenserna av att resa i onödan. Låt oss förse vår transportnota (den som debiteras för våra hästars sex varv runt jorden varje vecka) med CO2-värden och begära klimatkompensation…….. Hästägarnas kostnad för att komma till start blir i det oförändrade tävlingsprogrammet tre- till fyra hundra miljoner per år. Då tar siffran inget hänsyn till daglig skötsel och träning.
Travsporten behöver en egen Greta, hon som ger travsporten i vardagen ett nytt miljövänligt ansikte. Istället för att klippa vingarna av Pegasus, och utrusta honom med en motor utan miljöcertifiering, vet hon hur man använder den inneboende energin och kraften hos sporten för att göra den intressant och trovärdig. Att tvingas resa och starta under bästa arbetstid är illa nog för dem som tränar hästar. Att dessutom tvingas resa på lördagkväll för att starta i ett arrangemang, som går med en halv miljon i förlust per tävlingstillfälle, är lika obegripligt som att klippa sönder storbanornas tävlingsdagar. Spelet viker och spelet orkar inte finansiera ett verklighetsfrånvänt tävlingsprogram. Det är ett understatement att vi skrämmer bort aktiva och skämmer ut oss själva då vår demokrati inte orkar fatta livsnödvändiga beslut.
Vi har alltid rest – men vi har rest i begränsad omfattning. Vi har alltid kunnat ta för givet att vi kunde starta på hemmabanan. Nu har vi ett tävlingsprogram som förutsätter motsatsen. Vi måste värna våra hemmahästar, vår hemmabana och våra hemmastarter. Tränarna har numera ett åkeri som sidonäring. Tidigare hade vi vår fasta dygnsrytm och vi krävde inte 60 timmars arbetsvecka från dem som gjorde det praktiska jobbet. Nu skyller sportens beslutsfattare på spelbolagets krav istället för att insiktsfullt ta ansvar för sina egna problem. Vad är uppdraget för en stor administration när den t ex inte har lyckats införa ett kostnadseffektivt och miljövänligt e-fakturasystem för alla sina kunder?
Ibland känns det som att det vore enklast att bara skratta åt eländet. Jag avslutar därför med en fräckis.
Det var änkemannen som fick hjälp med att formulera en kontaktannons
av en god vän som jobbade på en tidning. Den goda vännen föreslog:
“Jag söker en kvinna för sann vänskap med mysiga hemmakvällar. Resor till helgen.
Ett glas rödvin då och då förgyller tillvaron.
Änkemannen frågade: “- När kan jag få in den?”
Redaktören replikerade: “-Vill du ha med det i annonsen?