Skenet bedrar

De senaste 15 åren visar på en halvering av antalet hästar i träning, vilket beror på minskad efterfrågan för att köpa och sätta travhästar i träning. Som en konsekvens blir syftet med att bedriva näringsverksamhet, dvs uppfödning och träning, allt mer ifrågasatt.

Publiken på plats har fullständigt sinat, samtidigt som vår sportsliga utveckling släpar efter. Som travnation får vi allt svårare att konkurrera på det internationella planet. Det finns alltid undantag. Joviality och Jiggy Jog är synliga bevis för att kommersiell hästhållning fungerar, dvs utomlands. Utvecklingen har vänt på begreppet och blivit till: “hemma bra, men borta bäst“. Det är ingen tillfällighet att vi inte längre förmår att skapa en nettoimport för att trygga vår travsports utveckling, såväl inom avel som tävling. Vi kommer istället se en kvalitativ nettoexport när våra bästa ston säljs utomlands. Våra bästa svenskfödda avelshingstar producerar internationella storloppsvinnare registrerade i andra nationers stamböcker. Välstammade föl födda i den svenska halmen kan vara på god väg att bli en bristvara.”

Inflationsskyddade beslutsfattare

Bristande förändring och förbättring av hästägandets villkor är den grundläggande orsaken. Oförmågan att centralt åtgärda den mer än halverade kostnadstäckningsgraden är tydlig. Den erbjuder just nu kollektivet av hästägare ca 15 -18 procent i återbäring. Det dög inte 1973 och det duger inte nu heller.

I år sänktes prispengarna samtidigt som inflationen har stigit kraftigt. Det får konsekvenser för hela branschen, först för hästägare, uppfödare och ägare till avelshingstar, sedan för alla underleverantörer. Besluten fattas av arvoderade förtroendevalda och verkställs av välbetalda tjänstemän. Hästägarnas inkomster, prispengar och/eller premier, är inte inflationsskyddade. Detta till skillnad från de förtroendevaldas arvoden som baseras på prisbasbelopp. 

Andelsägandet är ingen patentlösning

Att satsa på prismedel skulle underlätta både att bli och förbli hästägare. Istället möter centralförbundet hästägarnas kostnadsökningar genom ett försök att sprida ut dem på fler personer.

I det påstådda syftet att göra det lättare att bli hästägare har centralförbundet, via sitt bolag TR Media, satsat miljonbelopp på en ny auktionsverksamhet där man förmedlar andelar i travhästar. Andelsägande bygger på samsyn mellan andelsägarna och vid försäljning av andelar föreligger s k hembud. En situation kan uppstå där lagt bud inte alls ligger. Att auktionera ut andelar blir oseriöst om inte alla andelsägare i samma häst erbjuds att köpa andelen till samma pris. Travronden beskyller i en artikel andra onlineauktioner för att sälja ”grisen i säcken”. Är det bättre att köpa säcken av grisen? Insteget på hästauktionernas marknad började med ett centralt magplask.  Behöver man verkligen sälja andelsägande på auktion?

Det är uteblivna prispengar som finansierar detta centrala andelsägarprojekt. Det verkar som en effektiv papperstugg mot de hästägare som finner nöje i att traditionellt äga egna hästar. Det organiserade andelsägandet representerar  färre än tio procent av landets alla hästar i träning. Är travsporten verkligen på rätt spår när det självständiga hästägandet inte prioriteras? Vill travsporten inte ha hästägare som äger egna hästar?

Medlemmar utan hästar

Andelsägandet kan absolut vara en inkörsport för ett mer omfattande hästägande och ge en välkommen möjlighet till rekrytering för den lokala hästägarföreningen. Dessvärre räcker de lokala intresseföreningarna och deras BAS-förbund inte längre till för att åstadkomma förändring. Det har de senaste 12 årens utveckling av prismedlen med all tydlighet visat.

Vilken legitimitet har dessa föreningar som företrädare för nutidens hästägare? Frågan är berättigad eftersom många lokala föreningar övergett kravet på att medlemmarna måste äga häst för att vara röstberättigade.

Det är inte bara ett minskat antal hästägare som är orsak till att medlemsantalet sjunker. När andelen medlemmar som går på medlemsmöten endast utgör 5 – 10 procent kommer frågan upp om röststyrka. Ska en medlem ha samma röststyrka oaktat om denne äger en tjugondels andel eller en eller flera helägda hästar? På bolagsstämman är det aktieinnehavet som avgör röststyrkan.

Att samla hästägarna på andra sätt, och som komplement till traditionella föreningar, gör samverkan alltmer självklar och helt nödvändig.

Skodda och oskodda

Att det saknas motivation att engagera sig i lokala intresseföreningar kan inte endast skyllas på befolkningens ointresse av föreningsverksamhet. Travsportens föreningsdemokrati riskerar att bli en skendemokrati, eller kanske allra bäst beskriven som kleptokrati, om makthavarna utnyttjar hängivna travhästägares resurser för att berika sig själva. 

Prismedlen till nationalarenan sänktes med 10 miljoner kronor för 2024.  Solvalla håller ändå fanan högt och genererar egna medel, bl a med hjälp av externa sponsorer. I det perspektivet framstår centralförbundets allt mer omfattande affärsverksamhet som allt mindre trovärdig. Utom möjligen för dem som beslutar om det.

Förflyttning av ledningen på Wången, efter ett tiotal anmälningar, sker med hjälp av fallskärmar som verkar vara tandemmanövrerade. Mångmiljonbelopp är inget problem när man själv eller kompisen står i kassan. Sommartravet säljs in genom 7 – 10 miljoner kronor i extra förbundsanslag, som främst går åt till att avlöna de centralt anställda och som har till uppgift att verkställa uppdraget. Sommartravet är absolut en bra sak, men det är ännu bättre som jämförande exempel på ett kungligt hov som gynnar sina egna intressen och där det priviligierade frälset serveras julbord året runt. Hästägarna körs barfota medan frälset skor sig.

Dominoeffekter

Ekonomin sorterar och styr även hästägarens agerande. Omvärldsfaktorer påverkar givetvis, men allt sämre hästägarekonomi skapar i sin tur en dominoeffekt, som ibland leder till att vissa tränare fuskar med vaccinationer, använder otillåten medicinering och pressar sin personal. Inte minst kommuniceras det bristfälligt med hästägarna om debiteringar.

Centrala magplask sprider ringar på vattnet, men ger inga nya hästägare. En trovärdig hästägarekonomi är en förutsättning för en sund hästhälsa och för att få fler nöjda kunder.