Vid ST’s möte med sitt Konsortium i samband med derbyhelgen presenterade förbundet ett förslag till tävlingsutbud för 2025. Strategin är att bevara volymen trots ett sjunkande hästunderlag. Den naturliga lösningen borde istället vara att anpassa utbudet efter hästantal.
Vilka konkreta åtgärder kommer Svensk Travsports styrelse att vidta för att loppen ska fyllas? Det enkla svaret är inga. I vilket fall inga som går att utläsa av förslaget.
För ST är lösningen följande: “Om varannan svensktränad starthäst gör en (1) start ytterligare om året, så motsvarar det 450 nya lopp, eller 50 nya tävlingsdagar.”
ST delegerar istället till tränarna att lösa problemet genom påståendet att ”många tränares tävlingsupplägg bygger på att medvetet tävla sällan.” Vad säger den majoritet av tränare om det, som varje vecka sliter med att hitta passande lopp för sina starthästar och som inte kräver långresor? Om den enda idén är att skjuta över till tränarkåren att starta varannan häst en gång till per år har styrelsen gett upp sin egen styrning och kontroll. Inte heller nämns med ett ord vem som ska betala resorna till kalaset.
För hästägarna är det absolut önskvärt att hästarna kan göra fler starter per år än nuvarande snitt på 8 – 9, eftersom det förbättrar intjänandemöjligheterna. Det är samtidigt under förutsättning att hästarna kan starta på hemmabanan, eller på närliggande banor, för att minimera resekostnader och påverka nettoekonomin. Det underlättar också för hästägarna att vara med på plats. Det hästen kan tjäna på karusellen går förlorat med resorna, då prispotterna inte utvecklats i takt med samhällets kostnadsökningar. Det vet alla hästägare. Det borde också ST veta.
Välj själv
Vad ST vet är att de flesta banor vill ha fler tävlingsdagar. Där har förbundet hittat en annan finurlig lösning. Banorna kan välja själva, åtminstone delvis.
Inför 2025 har banorna viss möjlighet att påverka sin egen tävlingsvolym (i förhållande till grundtilldelningen). Sänka antalet lopp (= högre prispengar per återstående lopp), eller öka antalet lopp (=lägre prispengar per lopp)
Det är en dålig kompromisslösning som gör ingen nöjd. Skulle någon bana välja att utöka antalet tävlingar i utbyte mot lägre prispotter blir hästägarkollektivet förlorarna. I valet mellan färre tävlingsdagar och högre prispengar ligger det i farans riktning att många banor inte gör något alls.
Passivt beslutsfattande
Ibland måste en fungerande ledning ta svåra och impopulära beslut. Det gäller i synnerhet för en verksamhet i kris.
Inom andra sporter är det sportens behov som styr tävlingsutbud, t ex var tävlingar, och hur många tävlingar, som ska arrangeras. Inom travsporten är det spelbolagets krav som styr. Solvalla kan inte få tillbaks sina osaxade onsdagar, V75 måste starta 16.20, spelluckor spikas igen, tävlingsutbudet måste ha en viss omfattning o s v. Vidtar sporten åtgärder som gynnar sporten, men minskar spelomsättningen, biter vi oss själva i svansen är ett budskap som ingen har missat. Båten sjunker, besättning och passagerare är i nöd, medan kaptenen är handlingsförlamad. Bättre att göra ingenting än att göra fel. Passivitet är också ett medvetet val som lätt kan gå fel.
Travsport på 2020-talet
Det svenska tävlingssystemet (poängsystem, propositioner, uttagningsmetoder) är inte anpassat till 2020-talets hästunderskott konstaterar den insiktsfulla delen av Hästsportens hus. Inte spelbolagets produkter heller bör tilläggas, med ständigt nya bottenrekord för streckspelens utdelningar.
Den beslutande majoriteten måste kräva av sin valda ledning att ta tuffa centrala beslut med snabb verkställighet, och som medför tillskott av nya pengar. Alternativet är att byta ut ledningen mot en mer handlingskraftig.
Börja med att dra ned på tävlingsutbudet generellt och använd prispotterna som frigörs till de tävlingar som blir kvar! Omfördelade prispengar tillför inga nya pengar, men de skapar en tidsfrist för andra rationaliseringsåtgärder under 2025. Det är inte tillräckligt för att avsevärt förbättra hästägarnas kostnadstäckning. Det har ändå ett betydande signalvärde för rekryteringen, som inte ska underskattas. Det visar att ledningen har förmåga och vilja att skapa förutsättningar för att föda upp och hålla tävlingshästar och inte hukar bakom tomt och innehållslöst prat. Hästägarna behöver framtidstro.
Det är ännu inte för sent för ST att ändra tävlingsprogrammet. ST håller nästa Konsortium i december där STs styrelse hoppas på att lägga fast en ekonomisk treårsplan för 2025, 2026 och 2027. Vi väntar med att jubla tills vi har sett vad den treårsplanen konkret innehåller. Hästägarna förväntar sig väsentligt höjda prismedelsnivåer. Är styrelsen förhindrad att leverera vad som efterfrågas är det en hederssak att ställa sina platser till förfogande.
(Fortsättning följer i nästa nummer av NÄTs bloggar)