Svensk Travsport (ST) baserar dagens tävlingsstruktur på det hästöverskott som gällde för 15 år sedan. En rad av snedsteg och oförmåga att anpassa verksamheten efter verkligheten har lett till den kris som sporten befinner sig i. Det är möjligt att vända utvecklingen, men det kräver obekväma beslut och, framför allt, en acceptans av att prispengar rekryterar.
Runt 2010-talet stod det klart att travsporten inte orkade hålla hästvolymen på en önskvärd nivå för framtiden. Något måste göras. ATGs VD Hans Lord Skarplöth presenterade sin lösning, den s k ”pokalöverenskommelsen”, som innebar att hästägarna skulle dämpa sina krav på prismedelshöjningar under flera år. Utbytet var ett löfte om nivåhöjning från 2018. Sportens beslutande majoritet, inklusive intresseorganisationerna, ställde sig bakom initiativet. ATG och ST misslyckades genom en halverad leverans. Höjningen för travsporten blev 139 av lovade 270 miljoner.
Något ansvar för sitt misslyckande har varken Lord Skarplöth eller hans styrelse tagit, trots att ljuset i tunneln för ATG kom med pandemin och skattelättnaden på 650 miljoner kr/år från och med 2019. Centralförbundet lämnade pokalåret på “obestånd” med ett skyhögt underskott på 328 miljoner kr. I balansräkningen redovisades en räntebärande nettoskuld till ATG om 708 miljoner kr. Kanal 75, den tunga pjäsen som kunde ha använts i avregleringens tjänst, parkerades istället i ATGs ägo. Travpubliken parkerades med V86express och pandemins hjälp i tv-soffan.
Genom bredspackling av tävlingsprogram och prispengar upprätthölls fasaden. Smygvägen byttes allt mer av vardagstravet ut mot breddlopp.
Utan nivåhöjningar av prismedlen krackelerade hela den välpolerade ytan. Nettoskulden till travsportens aktiva, uppfödare och hästägare, som blev blåsta på konfekten 2018,var då ca 131 miljoner kr. Med KPI kan den skulden uppräknas till 170 miljoner kr.
(Källa: STs årsrapport)
Den önskvärda signalen med tillhörande lösning är att dessa 170 miljoner kr återförs till hästägarkollektivet.
Ett stickprov
Söndagen den 15 september är ett av många exempel på hur travsporten har tappat fotfästet. Spelets höjdpunkt var galoppen på Bro park, samt V65 på Forus i Norge. Svenskt trav körde V5 med breddlopp på Solvalla och Åby, medan dagens huvudtävling kördes på Hagmyren. Loppen på Hagmyren var förhållandevis välfyllda, men frånvaron av hemmahästar uppenbar. 16 av 93 startanmälda gav 17 procent hemmahästar, trots flertalet kallblodslopp. Hemmabaneprocenten var 27 i kallblodsloppen och endast 9,6 i varmblodsloppen, Snittet av hemmahästar landade på 17 procent.
Solvalla körde 9 breddlopp med 48 hemmahästar av 92 startande, vilket motsvarar 52 procent hemmahästar.
Åby körde 9 breddlopp med 37 hemmahästar av 87 startande, vilket motsvarar 43 procent hemmahästar.
Spelet gav en GS75-omsättning på låga 6,2 miljoner kr samtidigt som V5 omsättningen på Hagmyren, Solvalla och Åby hamnade i källaren med ett snitt under 225.000 kr per bana. Varje spelad krona gynnar staten och ATG, men för hästägarna är det en tävlingsdag som kostar mer än den smakar.
Det norska haveriet kommer att drabba Sverige
Tävlingarna i Norrland står och faller med kallblodsporten. Kallblodsporten har utvecklats genom ett nära samarbete med Norge. Årets norska betäckningsstatistik och det norska förbundets framtidsprognos blir ett direkt nackslag även på den svenska kallblodssporten. Förra året hade Norge en nedgång med 20 procent för både varm- och kallblod. I modern tid kommer Norge att ha förlorat nästan 40 procent av kallblodiga avelsston och 46 procent av varmblodiga avelsston.
Inte minst företrädarna för Sleipner och TR i STs styrelse måste, tillsammans med ASVTs företrädare, visa hur travsporten i Sverige kan förändras så det inte går samma väg som i Norge. Vi har en nettoförlust av hästar i tävlingsbasen. Elefanten i rummet är att de nya hästar som tillkommer utgör knappt hälften av dem som lämnar.
Konsekvensen av det oförändrade tävlingsprogrammet för 2025 kan bara bli en ännu högre kostnadsbelastning när tävlingsdeltagare förväntas komma från när och fjärran. Därtill tävlar de om utsmetade prismedel till ett ständigt sjunkande penningvärde. En start till för halva antalet hästar i träning innebär att 7.000 hästars ägare drabbas av en direkt kostnad om lågt räknat 35 miljoner kr. Hur ska en start till åstadkommas om inte hästägarna belönas med mer prispengar?
Solvalla betalar
UET och Masters kördes på Solvalla i fjol med ca 10 miljoner kr i prismedel. 2024 tävlar hästägare på Solvalla totalt om närmare 20 miljoner kronor mindre i prispengar. Den centrala ersättningen från ATG och ST till Solvalla är minus 13,5 miljoner jämfört med i fjol. Det betyder att Solvalla står för 74 procent av Svensk Travsports totala neddragning om 18,3 miljoner kr för 2024.
Solvalla betalar notan för att hålla igång en landsomfattande och ambulerande cirkus med tävlingar på 32 travbanor. När pengar försvinner från Solvallas centrala anslag finansieras sparbetinget indirekt även av privata sponsorer. Sponsorsatsningar syftar till att öka prismedlen, inte minska dem.
Ett tråkigt exempel är Margaretas Tidiga Unghästserie, som tillkom med förutsättningen att tre parter – Solvalla, ST och Margareta – skulle skjuta till samma belopp till totalt 3,2 miljoner kr/år utöver det centrala anslaget och därmed höja prismedlen på Solvalla.
Källa: Solvalla
Missriktade skott
Det finns starka krafter i STs styrelse som anser att det bästa för travsporten är att satsa krutet på landsbygdsbanorna och ignorera befolkningsstatistiken. Den samhällspolitiska idén ”att hela Sverige ska leva” har skadeskjutit hela Sveriges travsport .
För den som anser att trav är sport och sport är tävling är det självklart att tävla om prispengarna, inte hänga med för ett bidrag. Ett tävlingsprogram för vardagstravet ska motsvara populationen av hästar inom respektive region. Både tävlingsprogram och prisskalor ska ha formen av en pyramid och inte vara utsmetad och platt som en pannkaka. Välfyllda prispotter stimulerar till att rekrytera hästägare och hästar. Propositioner måste skrivas som ger hästarna möjlighet att efter form gå både upp och ner i klass.
Nya pengar kommer inte bara genom spelet och genom banornas egna affärer, utan även genom rationaliseringar av hela travsportens organisation, inklusive Hästsportens Hus. Travsportens överlevnad kräver att det finns beslutsfattare som förmår att ta obekväma beslut.
Alternativet är att lämna uppdraget och inte som nu låta hästägare lämna istället. Love it or list it,