Svensk Travsport är en medlemsorganisation där vissa av medlemmarna är grundare av travsporten och de ursprungliga ägarna. NÄT har av olika anledningar ifrågasatt att BAS-förbunden ska ha egna röstmandat i ST’s fullmäktige.
Det är givetvis inte för att minska BAS’ inflytande. Tvärtom har behovet av influens från de aktiva utövarna sällan varit större. Däremot finns det ett systemfel som måste åtgärdas och som är ett viktigt skäl till omorganisation.
En av anledningarna är att det nuvarande systemet har medfört att BAS-förbundens röster blivit för många. Varje ny BAS-organisation har tilldelats 50 extra röster, vilket har spätt ut travsällskapens röststyrka. Det har sedan lett till att BAS-förbunden kan blockera väsentliga förändringsbeslut.
Systemet är inte längre trovärdigt. Det belyses även av att den valda ST-styrelsen har tilldelats egna röster. Om så skulle ske i näringslivet skulle det automatiskt ge organisationen remiss till hälsoundersökning.
Ett annat skäl till systemfelet är att BAS-förbunden är intresseorganisationer och inte äger några egna travbanor och inte bidrar med egna ekonomiska medel till sporten. Deras uppdrag utgörs av medlemsnytta. De förväntas utgöra motpart till beslutsfattarna i väsentliga frågor som t ex tävlingsprogrammets omfattning och innehåll.
Deras finansiering av sin verksamhet borde bygga på t ex medlemsavgifter, men definitivt inte som idag på att ST tilldelar dem centrala bidrag. Den typen av föreningsbidrag ska istället utgöras av lokala aktivitetsstöd till lokala BAS-föreningar för samverkan kring den egna lokala banan. Utövarnas inflytande ska absolut stimuleras, men kring den egna banan där allt börjar. De centrala BAS-förbunden måste enligt stadgarna vara representerade lokalt på flertalet banor för att tillerkännas representation i fullmäktige.
Utan hästägare ingen travsport
Sporten behöver företrädare som inte blockerar utan bejakar nödvändiga förändringar. Insikten om det egentliga uppdraget måste gå före och upprätthålla balans i ett system som så tydligt misslyckats med att rekrytera nya hästägare och att visa omvärlden trovärdighet vad gäller hästhållning och näring.
Den toppstyrning som uppvisats de senaste sju åren bygger på ett bristande ansvarstagande. Förbundsledningar i intresseorganisationer medverkar till dåligt förankrade interna beslutsprocesser, istället för att kritiskt granska och bevaka sina intressegruppers villkor. Den s k pokalöverenskommelsen är ett skrämmande exempel,
De centrala BAS-förbunden måste stå fria och obundna från medverkan i sportens beslutande organ för att kunna axla den roll som deras medlemmar förväntar sig, dvs att de inte talar med kluvna tungor, sitter på två stolar, målar in sig i hörn eller tvingas agera med strypsnaror runt halsen.
Blockering som maktstrategi
Tillåt oss citera Stockholms Travsällskaps ordförande Anders Holmgren när han i en skriftlig information till sällskapsmedlemmarna redogör för ett ett utspel från ASVT under det extra förtroenderåd som avhölls i veckan: “Det är tydligt att BAS-organisationerna inte kommer att delta i en process som minskar deras egna inflytande. ASVT meddelade att man kommer blockera alla förslag som inte innebär ägarskap för BAS”.
ASVTs ordförande har sedan i en intervju i Sulkysport utvecklat sin syn på saken.
Jag känner respekt för att travsportens företrädare uppvisar olika åsikter, men vad är egentligen uppdraget? Även Travhästägarnas ordförande har tidigare uttalat samma inställning när en fråga inte har fått tillräckligt gehör. Det mest flagranta är deras uteslutning av Åby Travhästägarförening när de valde att samverka med NÄT och där argumentet för uteslutning var olika åsikter om BAS-förbundens roll i ST’s fullmäktige.
Bidrag för inflytande
En förutsättning för inflytande i travsportens högsta beslutande organ måste vara ägandet och därmed förbehållslöst tillfalla travsportens tävlingsarrangörer, dvs travbanorna. Om BAS-förbunden ihärdigt kräver ägarskap hur är det då tänkt att medfinansieringen av ST ska gå till. Vill BAS-förbunden fortfarande ha ersättning med bidrag? Eller är det tänkt att hästägare, travtränare, uppfödare m fl ska swisha egna privata medel till ST varje år, som om att dessa medlemsgrupper inte bidrar med tillräcklig finansiering genom sina hästar?
När de lokala BAS-föreningarna finner behov av ett centralt förbund är det givetvis valfritt hur medlemmarna vill betala för det. Men är det verkligen travsporten som med centrala bidrag ska betala för att de p g a av sina olika särintressen ska kunna blockera för sällskapen viktiga centrala beslut? Det för inte sporten framåt och gör hela organisationen baktung och senfärdig. Frågor som kräver snabba beslut risker istället att dras i långbänk så att tåget har gått.
Professionellt ägande
Travsporten behöver en effektiv och beslutsmässig organisation. Den ska inte bara anpassas till en helt ny spelmarknad utan också fungera med trovärdighet, både gentemot utövarna och mot omvärlden. Medlemsinflytandet från BAS-föreningarna måste utgå från att ägarna är travsällskapen. De lokala intresseorganisationernas influens tas bäst tillvara genom deras samarbete med sina hemmabanor.
Travsällskapen bör fokusera på att organisera sitt centralförbund med tydligt direktiv och genom bildande av aktiebolag med tydligt avgränsande verksamheter. Ägarna kan ställa lönsamhetskrav och ge hästägandet och travsporten bättre näringsförutsättningar. En målsatt verksamhetsplan ska
syfta till att skapa större mångfald och utveckla sporten både för utövare och publik. Alla siffror kräver skyndsamhet. BAS-förbundens utspel visar på att sällskapen behöver ta taktpinnen när BAS avser att blockera travsportens utveckling.