Öppet eller stängt

År 2024 var på ett sätt förändringens år. Förbundsledning och förbundsstyrelse blev äntligen tvungna att acceptera betydelsen av prispengar och släppte taget om det ständiga tjatet om ”mjuka värden”. som för de flesta engagerade utövare av travsport till sist blev en förolämpning. De hästägare som av ekonomiska skäl har tvingats att lämna travsporten vet allt om skillnaden mellan hårda och mjuka värden, särskilt när räkningarna ska betalas.

Dold statistik

En förhoppning för 2025 är att ST också skärper till sig när det gäller att demografiskt redovisa  alla banors rekryteringssiffror avseende hästägare. En redovisning av unghästar i åldersintervallet 0 – 3 år, och då kopplat till var hästägarna finns och var de sätter sina hästar i träning, är fundamental. Nu är det endast starthästar och deras företrädare som redovisas i Pegasusrapporterna. Först när alla sällskap, öppet och ärligt, visar upp sin egen banas nyckeltal och möjlig tillväxt, kan det fattas korrekta beslut, både vid den egna banan och i centralt beslutande församlingar. Att missriktat hålla obehagliga sanningar dolda skapar misstro och förhindrar ändamålsenliga åtgärder. Vi kan inte fortsätta att bygga luftslott på halvsanningar.

Öppet – eller början till slutet

Protektionisterna slåss nu med alla medel, och inte alltid schysst, när man hävdar att hästfolk ute i Europa generellt tar sämre hand om sina djur än vad vi gör i Sverige. Lagstiftning är ingen absolut garanti för hästvälfärd, medan djurvänner, kunskapen om och kärleken till hästar finns överallt. De som fuskar ser inte heller några nationella gränser, varken utomlands eller i vårt eget land. Den som tror att djurrättsrörelsen är en svensk uppfinning behöver vidga sina vyer.

ST har strukit begreppet ”svenskfödd” ur sin egen vokabulär och ersatt det med begreppet ”svensk häst”. Vår inhemska tränarkår har utökats med flera nya duktiga kollegor från olika europeiska länder genom deras svenska filialer. Filialer utomlands har en del svenska tränare haft i flera år, främst i Frankrike, där det finns prispengar. Sällan har det muttrats bland tränare och ägare om att det har varit betungande att åka till Frankrike för att tävla. Tvärtom har det varit ett mål, och ett äventyr, för dem som haft hästar som varit startberättigade och har kunnat konkurrera med fransmännen. Vi välkomnar högre prismedel som ett styrmedel för att det i första hand ska tävlas på hemmaplan. Ska vi stänga fler lopp av alla möjliga olika anledningar, eller ska vi  istället anpassa tävlingsprogrammet för att slippa resa land och rike runt för att tävla i halvfyllda lopp på vardagar?

Internationell sport i alla led

Travsporten, liksom annan hästsport, har sedan länge varit internationell. Istället för att låsa in och kväva den bakom stängda dörrar behöver fler professionella utövare söka samarbete även utanför Sveriges gränser. Det gäller inte minst tränarna, som då har möjligheter att skapa en vidare och större kundkrets i en tid när inhemska investerare blir allt färre och äldre, och många uppfödare väljer att hålla såväl avelshästar som tävlingshästar utomlands.

Protektionismen inom den franska travsporten används ofta i debatten för att motivera varför utländska gäster ska utestängas från att tävla om svenska prispengar. Det är inte protektionism som är grunden till den franska travsportens goda ekonomi. Det är insikten och maktbytet från 2019 om att spelet är till för sporten, och inte tvärtom. Fransmännen har som konsekvens en sport i balans utan brist på inhemska hästar. Dagsläget i Sverige är annorlunda. Vi behöver alla starthästar vi kan få för att upprätthålla spelintresset och därmed sportens framtida intäkter.

Samtidigt måste blicken lyftas från spelbordet och följa sportens barometer. Den sportintresserade publiken är lätträknad, men det är ännu värre att det också gäller våra hästar och hästägare.  Den första trappsatsen i år handlar om att gjuta mod i uppfödarkåren, även de som just nu känner sig som förlorare och slickar såren efter “överkörningen” i svenskfödd-debatten. Det finns endast en väg att gå, att stimulera efterfrågan för att ge uppfödarna rimligt betalt för sina avkommor.

Europasamarbete

Många onödiga kollisioner mellan regelverk skulle kunna undvikas genom ett gemensamt europeiskt reglemente för tävling och djurhållning, och så småningom även en gemensam stambok.  Att fransmännen kommer att vara svårflörtade behöver inte betyda att travarnas stamböcker inte kan samordnas med övriga europeiska travländer. Även fransmän kan köras över. De europeiska hästarnas stamtavlor är sedan många år ett resultat av en framgångsrik mix, numera även de franska. Många födda inom landets gränser är inte enbart en produkt av den svenska halmen, utan helt eller delvis uppfödda med hjälp av utländska blodslinjer och utländska foderleverantörer.

Det federativa sönderfallet

2025 kan mycket väl bli året då det totala sönderfallet av travsportens federativa strukturer blir ett faktum som måste accepteras.  Pålitliga investerare i svenska hästar har sedan länge slutat att engagera sig i travpolitik, eller ens vara medlemmar i föreningar, då de upplever att dessa styrs med oheliga händer, och inte sällan med nepotism och vänskapskorruption i rockärmen.

Sporten kommer inte att kunna fortsätta med sin traditionella och tröga federativa ägarstruktur och med basförbund och intresseorganisationer som inte vill se helheten. Som hästägare behöver vi tävlingsanläggningar och prispengar. Vill vi fortsätta att tävla kan vi inte vara främmande för tankar på affärsmässiga alternativ. T ex att sällskap upplåter värdefulla tillgångar till riskkapitalister, som bygger köpcentrum på publikplats och kanske har intressen ihop med fler licensierade spelbolag än ATG, i utbyte mot långsiktig finansiering av indexreglerade prismedel?

Riskfyllda lån

Redan under första halvåret 2025 kommer ATGs spelutveckling att visa om det var ett klokt vägval av ST att belåna kommande ATG-resultat för att höja prispengarna. Styrelsen måste redan till halvårsskiftet, om nödvändigt, dra i nödbromsen. Om spelet fortsätter att stagnera kan en kostnadsrevision i ATG inte leda till ökad intäkt för sporten, utan enbart täcka kostnader för höjd spelskatt och vederlag i samband med personalminskning. De personer som har suttit i ATGs styrelse sedan 2019, och inte nöjaktigt kunnat svara på vart skattefördelar om 600 – 700 miljoner kronor per år har tagit vägen, är de verkligen kompetenta att hantera ett nytt ägardirektiv? När ska ST’s styrelse inse att det är deras uppdrag att utmana travsällskapen inför nödvändiga strukturförändringar? ST måste städa framför egen dörr.

Momsen

Skatteverkets taktik om att ifrågasätta alla nystartade verksamheter sätter marknadskrafterna helt ur spel. Nya hästägare börjar i tung uppförsbacke när redan etablerade företag har 25 procents kostnadsfördel. Låt oss hoppas att ST snart vunnit gyttjebrottningen i rättssalarna för att istället återuppta en dialog med myndigheten i fråga. Fler än 15 ärenden väntar på avgörande i Kammarrätten och fler knackar på dörren. Stat och sport ska stå sida vid sida – utan prestige – för att skapa den samsyn och trovärdighet, som travsporten så väl behöver.

För att citera USAs kommande president när han, enligt egen utsago, pragmatiskt och affärsmässigt meddelade Putin om Ukrainakriget: ”You have to make a deal”.

God fortsättning på det nya året!