Sju svåra år

I ett strategidokument, ”Travsporten mot 2030”, som presenterades för ST’s Konsortium under derbyhelgen, uttrycks att svensk travsport ska vara världsledande. Det långsiktiga dokumentet ska fastställas i höst.

Olika kvantitativa mål har föreslagits med avsikt att säkerställa tävlingssystemets nuvarande omfattning. Historik, nuläge och framtida mål presenteras utifrån ett antal startande hästar, som antingen är svenskfödda eller svenskägda enligt tabellen nedan.

Startande svenskfödda hästar Startande svenskägda hästar
År 2025 9.000 År 2025 9500
År 2030 9.000 År 2030 9500

Målen för startande hästar är en svag ökning av nuläget, samtidigt som travsporten i verkligheten sliter hårt med sin rekrytering. Bredd eller elit blir förlegade uttryck i sammanhanget, då inte ens eliten rekryterar för framtiden. Utländska framgångar för svenska hästar blir alltmer sällsynta. Svensk travsport är i obalans och har långt kvar till svunna tider, då vi faktiskt hade sportsliga framgångar mest varje år.

Travsportens ledning, och de tjänstemän som tillhandahåller deras underlag, verkar ha svårt med att uppskatta de numerärer vi behöver för att fastställa realistiska mål för framtiden. Det är lite för mycket mellan tummen och pekfingret för att de, som vill satsa på att betäcka ston eller köpa unghästar, ska veta varför man ska investera i svensk travsport.

Bredd+

Bredd föreslås utökas med breddplus. Det ska stimulera ägare till hästar, som idag anmäler till lopp med 10.000 kronor i förstapris, att anmäla till lopp med 17.000 kronor i första. Hur många nya hästägare köper sin första häst med drömmen om en breddloppskarriär? Breddplus hjälper kanske dem som är inne på sin sista häst. Breddplus är i vilket fall inte svaret på frågan om vardagstravet kan överleva som produkt för framtidens sport och spel. Det är mer svaret på frågan hur ST, under en täckmantel av breddsatsning, ska kunna sänka den totala potten av prispengar för vardagstravet.

Överproduktion av unghästar

Namnet på ASVTs nya grepp, Next Generation Sale, fick en djupare innebörd när resultatet summerades. För uppfödarna behövs det inga nya stimulanspaket. Vad som behövs är åtgärder som ökar efterfrågan på deras unghästar, inte åtgärder som leder till att tillgången blir större än efterfrågan. Även svensk uppfödning behöver hitta den framtidstro som finns i Frankrike och i USA.

År 2022 fanns 8.989 svenskfödda startande hästar enligt ST’s uppgifter. Vem tror att 2024 års betäckningssiffror blir bättre än årets? Utan åtgärder som stimulerar köplust finns det en uppenbar risk att uppfödningen redan 2025 kommer att leverera 700 föl färre än 2023.

De hästar som är en förutsättning för en levande travsport utgörs av antalet födda föl, som flera år senare dyker upp i basen för tävling. Eftersom det är en tredjedel av varje årskull som inte kommer till start blir ST’s mål omöjligt för 2030, om antalet födda hästar tillåts minska med 600 – 800 varmblod år 2025. Antalet yngre hästar måste vara högre än antalet äldre, som de ska ersätta, om hästantalet ska växa.

ST’s mål är en önskedröm, eller en vision på marknadsspråk. Årets auktioner har hittills varit en mardröm för många av landets 1.650 uppfödare. Marknaden är sjuk när uppfödare, som inte fick avelsston dräktiga, känner sig som vinnare. Kommande års fölavgifter blir fällavgifter för många.

När samhällsekonomin om några år, förhoppningsvis, har stabiliserats, då kan den svenska uppfödningen ha minskat med 30 procent jämfört med 2022. Redan nu pekar hingsthållares förbokningar på en nedgång med långt över 50 procent inför nästa år.

Hack i skivan

1.614 av totalt 1.650 svenska uppfödare står för 80 procent av produktionen. En del uppfödare tar en paus medan andra kommer att lämna för gott. Det är inget “hack i skivan” som en travpoddare uttryckte saken. Det är inget fel på stenkakan. Det är grammofonen som är tondöv. En uppfödare har en direkt bromssträcka för hela eller delar av sin produktion, men minst två till tre års startsträcka för att kunna vara med i matchen igen. Den långsiktiga uppfödningen kräver dessutom investeringar i nytt stomaterial. Den genomsnittliga uppfödaren har färre än två ston medan de 34 stora har 20 i snitt.

Svenska hästar är eftertraktade av utländska köpare, vilket beror på att vi har en erkänt bra uppfödning. Det är inte för att uppfödarna producerar undermåliga hästar, som de inte får betalt på hemmaplan. Köparna vill inte ta alla risker med alltför höga omkostnader för inkörning och träning av unghästarna, samtidigt som de antar att det framtida tävlingsprogrammet inte kommer att bidra till en bättre kostnadstäckning. Det utbredda motståndet mot 2-åringsstarter kräver också att hästägarna är utrustade med ett övermänskligt tålamod, innan de får se sina hästar på tävlingsbanan. Det har aldrig varit så lätt för hästarna att tjäna pengar som nu, eftersom de är färre, sade ST’s ordförande i en annan travpodd. Om det är ett minskat hästantal vi ska eftersträva på vägen mot att vara världsledande borde det inte framgå av sjuårsplanen? Varför inte kika på vilka nyckeltal de världsledande nationerna Frankrike och USA redovisar?

Höjd spelskatt

Vad säger de styrande i ST och ATG när regeringen helt plötsligt föreslår höjd spelskatt med 22 procent för alla spelbolag? ST’s ordförande lovar i en intervju att sätta fart. Hur spelbolagen hamnade i den situationen har han inget svar på. Det finner vi märkligt då han anses ha goda kontakter med finansdepartementet.

Propositionen innebär 250 miljoner kronor per år för ATG i minskat utdelningsutrymme till travsporten. En misstanke är befogad om att det också är ett underkännande av ST’s arbete med att öka kanalisationen, dvs öka antalet spelbolag som konkurrerar med ATG. Samtidigt brottas ST fortfarande med momsproblematiken.

Vi har fortfarande inte fått svar på vart skattesänkningen från 2018 tog vägen. Den gav ATG en skattelättnad med ca 600 miljoner kronor om året!!!

Sjuårsplan utan verklighetsförankring

Att sporten kan skapa framtidstro är avgörande för att kunna vara världsledande. Det verkar ST försöka åstadkomma genom sitt strategidokument 2030. Dessvärre saknas den viktiga verklighetsförankringen, så ingen känner igen sig.

Är svaret på “vem som är till för vem” endast en akademisk fråga i Hästsportens Hus? Vi går in i en tid som är den mest utmanande för travsporten sedan Dackefejden. Den som vill fortsätta med travsport har egna mål i kikarsiktet. En del större aktörer har som bekant redan landstigit på de franska och amerikanska kusterna. När får ST’s styrelse nya mål i kikarsiktet?

Relaterade inlägg

Skenet bedrar

Allmänhetens intresse för travsporten ökar. Det visar den senaste Orvesto-undersökningen. Stigande allmänintresse är glädjande, men varför syns motsatsen i rekryteringen av hästägare, travsportens aktiva och ...
Läs mer →

Bort från kolchosen

Om tävlingsverksamhet med travhästar ska betraktas som ekonomisk verksamhet eller inte har varit föremål för rättsliga tvister mellan ST och Skatteverket under flera år. Tre ...
Läs mer →

Bakom lyckta dörrar

Årets Hästgala s k gick av stapeln i fredags på Clarion Post Hotel i Göteborg. ATGs VD Hans Lord Skarplöth drog dessvärre inte ned några ...
Läs mer →

Uppgiven strategi

Efter att förslaget har varit ute på remiss bland travsällskap och BAS-förbund har ST’s fullmäktige beslutat om en sjuårig strategisk plan för travsporten.  Travsporten mot ...
Läs mer →

På väg mot 2030

ST beslutar om ett strategiskt måldokument kallat Svensk Travsport mot 2030. Ett välkommet initiativ av Svensk Travsport. Om vi bortser från olyckliga och känslomässiga formuleringar ...
Läs mer →

Vart är vi på väg?

Åderlåtningen av Svensk Travsport har pågått i många år. Den slog ut i full blom i och med den misslyckade pokalöverenskommelsen. ATG utlovade guld och ...
Läs mer →