Kanske måste det påpekas särskilt att inte enbart spelarna, utan även hästägarna, är fundamenten för svensk travsport. Fokuset på spelet är extremt. Sporten lever i skuggan.
Förutom trav på ATG Live måndag-söndag, förmiddag till sen kväll, matas vi med direktsänt trav i TV fyra dagar i veckan. Frågorna som uppkommer är:
- Tillkommer det nya spelare och traventusiaster?
- Hur orkar de redan “frälsta” såväl ifråga om tid som pengar?
- Är vi överexploaterade på den marknad där enbart det egna spelbolaget ges utrymme?
- Var finns hästägarperspektivet i Denningers organisationsutredning?
De bortglömda hästägarna
Hästägarekollektivet har alltid setts som en självklarhet. Efter 20 års kraftig nedgång där hästägarkollektivet krympt i omfattning, och innehållet har blivit äldre, kan sporten inte längre räkna med hästägarna som en självklarhet. Sänkta prismedel skyndar på avhoppen. Att uppfödningen minskar är en följd av minskad efterfrågan. Professionella tränare har blivit köpare. Vi har fått en ägarkoncentration till ett fåtal hästägare med mycket stora stall. Det är symptom som gör sporten oerhört sårbar och borde oroa i alla avseenden. Varför talar ingen på beslutsnivå om de allt sämre ekonomiska förutsättningarna för travhästägandet? Var kan vi hitta förbättringar för hästägarna i Denningers utredning?
De osynliga ägarna
Utredningen är annars korrekt i sin analys, i synnerhet i påpekandet att nuvarande organisation saknar handlingskraft och kompetens. Förslaget om att låta travförbundet ST, sällskapens ursprungliga serviceorganisation, utveckla en kommersiell enhet blir därför i högsta grad anmärkningsvärt. Travets problem löses knappast med nya rutor och streck i en av utredningen redan “diskvalficerad” organisation. Här krävs det engagemang och styrning från ägarna. Vilka är det? Det kristallklara svaret är givetvis TRAVSÄLLSKAPEN!!!
Förslaget att avlönade tjänstemän och arvoderade förtroendevalda ska “tvångsförvalta” sina egna ägare är makabert. ST försöker dessutom tvinga fram ett treårigt kommersiellt avtal med metoder som närmast kan beskrivas som utpressning. Förutom det omoraliska är det knappast lagligt ur konkurrenssynpunkt. Hur kan samma organisation, som drivit frågan om “konkurrens på lika villkor”, och har lagt grunden för en omreglering av spelmarknaden, nu göra allt för att begränsa den? Inte ens med Svenska Spel har ST lyckats träffa ett affärsavtal, än mindre med några utländska.
En hoppfull framtid
Det ser onekligen mörkt ut för framtiden när vi läser ST’s och ATG’s ekonomiska rapporter. Samtidigt ger det hopp, eftersom den ekonomiska potentialen finns! Travet kan absolut räddas genom företagsmässigt agerande och där kostnadseffektivitet är nyckelordet. Detta är en självklarhet för företag och i synnerhet på en till del mättad marknad. När staten har tagit sitt återstår trots allt mer än 3,5 miljarder kronor. Av dessa, när ATG och sällskapen har tagit sitt, får hästägarna 0,9 miljarder. Det skall dock påpekas att ca 0,4 miljarder kronor försvinner i tävlingsomkostnader. Det består i första hand av transportkostnader och provisioner, men även boxhyror, anmälningsavgifter, utselningsavgifter och traktamenten.
Svenskt trav behöver ägare som är engagerade och aktiva, vilka genom ett starkt ledarskap skapar tydliga mål. De goda ekonomiska förutsättningar som tidigare gällde för hästägandet måste återskapas för att vända alla negativa siffror.
Åtgärdsförslag
Kostnadsstrukturen måste anpassas till dagens verklighet som råder i förhållande till hästbestånd och hur det är fördelat inom landet. Dessvärre finns det idag ingenting som talar för markant positiv förändring de närmaste tio åren, tvärtom. Det finns inget nytänkande. Den gamla vanliga kontraproduktiva metoden att sänka prismedlen, den här gången med 43 miljoner, gör ingen positiv skillnad. Det är genomgripande strukturrationaliseringar som behövs. Istället för att slösa tid och resurser på utredningar och organisationsplaner måste engagemanget koncentreras mot att aktivt tjäna pengar. I den pågående processen om framtidens organisation måste det bli mer verkstad. Vi måste skapa lönsamhet, såväl genom nya intäkter som reducerade kostnader, i den verksamhet som till alltför stor del finansieras av hästägarna.
Om travsporten ska fortsätta att äga ATG måste dess styrelse agera professionellt och ge dess VD mycket klara direktiv. Självklart måste ATG i första hand bli resultatinriktat och inte styrt mot höjd omsättning och större marknadsandelar. Statens bestående kontroll av verksamheten lägger hämsko på travsportens möjlighet till nya ekonomiska medel.
Nya intäktskällor måste skapas. Vår sport är tillräckligt bra både nationellt och internationellt för att TV-intäkter borde vara självklara. Ett minimikrav är att vi inte ska behöva betala för att synas. Den digitala publiken är framtidens inkomstkälla. Sponsorintäkterna kan utan tvivel ökas. Att teckna sponsoravtal är i första hand de lokala sällskapens uppgift, även om ST av någon obegriplig anledning tror sig kunna lyckas bättre med att skapa centrala sådana. Publikintäkterna är idag i det närmaste obefintliga, efter att en gång ha varit av stor betydelse. Den betalande publiken utgör en bas för rekrytering av nya hästägare och ger samtidigt travet trovärdighet som publiksport.
Det tar tid vända på utvecklingen. Miljarder är lagda på marknadsföring av spelet, samtidigt som alltför få kronor är investerade i publiktrivsel de senaste 30 – 40 åren. För att få tillbaks publik krävs modernisering och upprustning av sunkiga och otrivsamma lokaler till stora kostnader.
Travskolor och ungdomsverksamhet behöver vi satsa vidare på. De unga behövs för framtiden. De måste få vettiga ekonomiska förutsättningar, både för att praktiskt utöva sporten och för att äga hästar i framtiden. Vi måste börja utvecklingsresan där befolkningsunderlaget är som störst. De banor där hästunderlaget finns behöver tillsammans leda utvecklingen.
Travet i framtiden måste bygga på dess starka sidor. Det är en kombination av sport, spel, spänning, kärleken till hästar och social samvaro på travbanan. Inget slår den komben!