Hästarna reser runt, medan travsporten lovar runt och håller tunt. Här följer en sammanställning i två delar om de avgörande händelsena från 2010 – 2018 med siffror hämtade i huvudsak från det statistikmaterial som ST tillhandahåller på sin hemsida. Den första delen av två handlar om administrationens ökade kostnader i förhållande till hästägarnas försämrade intäkter och vilka åtgärder som behövs för att vända på förhållandet. Den andra delen kommer att handla om hästarnas intjäningsförmåga i förhållande till sina kostnader och sett ur miljöperspektiv.
År 2010
STC bytte namn till ST. En ny styrelse i ST utsågs med uppgift att styra sporten ut ur den tillbakagång som sportens nyckeltal hade visat under flera år. Röstlängden till ST’s fullmäktige ändrades och de olika BAS-medlemsförbunden gavs utökad rösträtt.
År 2014
ATG behövde ekonomiskt utrymme och bl.a utveckla nya spelprodukter för att kunna bli Nordens största och mest lönsamma spelbolag. Det utmynnade i den s.k.”pokalöverenskommelsen”, där hästägarna avstod väsentliga prismedelshöjningar fram till 2018. Den mellan ST /ATG och BAS träffade överenskommelsen omhuldades av mystik, då den aldrig presenterades i ett gemensamt underskrivet dokument. BAS-förbunden fick höjda centrala administrationsbidrag som tack för hjälpen. Det resulterade inte i någon väsentlig medlemsnytta, eftersom medlemsantalet fortsatte att minska. Experimentet med saxade tävlingar blev permanent och trav mitt i veckan blev en TV-produkt. BAS-förbundens ledare förstod inte den kontraproduktiva inverkan det hade på möjligheten att locka publik till saxbanorna. Än mindre bortsåg man ifrån att frysta prismedelshöjningar försämrade hästägarnas ekonomi, vilket fick rekryteringen att helt stanna av. Sveriges huvudstadsarena, Solvalla, stod utan egen fast tävlingsdag. Solvallas hästägare protesterade genom att lämna RST (numera Travhästägarna).
ATGs iscensatta omsättningsjakt fortsatte.Travsportens tävlingsprogram fick en ökad geografisk omfattning, trots att sportens egen demografiska utveckling tydligt var på väg i motsatt riktning. Antal tävlingstillfällen hölls uppe trots en markant vikande nyrekrytering av hästar. De aktivas kostnadsnivå ökade som en konsekvens, p g a ett ökat resande. Startfrekvensen per häst var oförändrad, medan hästarnas starter på hemmabanan minskade. Antalet B-licenser fortsatte också analogt att minska. Lunchtävlingarna, som infördes redan 2001, bortsåg helt ifrån att såväl amatörer som proffstränare måste sköta sitt vardagsarbete på dagtid.
ST’s egna uppdrag att främja kärnverksamheten och vända sportens negativa utveckling fick stå tillbaks för spelbolagets intressen. Det som skulle bli en lösning för sporten utvecklades istället till ett gisslandrama. ST tappade bort sitt mål och sitt ursprungliga uppdrag att som serviceorganisation värna om sportens kärnverksamhet.
År 2017
ATG s resultat under slutet av pokalresan var klent, både vad gällde omsättning och lönsamhet genom nya hästspel. Soliditeten sjönk i och med att upplåningen ökade. ST brottades samtidigt med förberedelserna inför den kommande spelomregleringen, som krävde skilsmässa från ATG.
I ett försök att stimulera hästägandet fattade ST beslut om hur pokalmedlen skulle användas från 2018. Dels vilket lägsta förstapris som skulle gälla i tävlingsprogrammet, dels om treåringssatsningen, som innebar höjda prissummor till våra unghästar. V75-loppen skulle också få en försiktig höjning eftersom prisnivåerna markant hade försämrats sedan 2012.
År 2018
Under det utlovade Pokalåret 2018 levererade ATG, genom fortsatt ökad upplåning, en rekordutdelning till trav- och galoppsporten. ATGs utdelning ökade mellan 2017 och 2018 med 300 miljoner till sporten. Hälften, ca 150 miljoner kom dock att stanna kvar i sportens överbyggnad, d v s inom centralförbundets och banornas administration.
Med facit i hand
Tidsresan har inneburit att det som skulle öka minskade och det som skulle minska blev en ökning. Det är orsaken till att alla nyckeltal visar negativ utveckling.
Många banor (de flesta) har under perioden använt prismedlen som en kassakista i reserv för att klara sin egen drift och administrativa överlevnad. Att få sällskap synes reagera på detta sakförhållande visar tydligt att hästägarinfluensen är för svag. Ett annat bevis på att administrationens kostnad är för stor är banornas oförmåga att skjuta till egna prismedel. Totalt har administrationens kostnader ökat med 41 procent under perioden 2010 – 2018. Prismedlen har under samma period höjts med 20,8 procent.
Travsportens ekonomiska nyckeltal
I direkt motsats till uppdraget att stärka de aktivas ekonomiska villkor ökade travsportens administrativa överbyggnad, (centralförbund och banor) i förhållande till utdelade prismedel. ATG hade rekordutdelning till travsporten 2018. Trots detta skoddes inte hästarnas och deras ägares fötter med nya pengar. Som framgår av tabellen nedan gick pengarna istället till administrationens fotvård.
* För Kanal 75 har sporten betalat 170Mkr/2010, 200Mkr/2017 och 239 Mkr/2018.
**I utbetalda prismedel ingår även banornas tillskjutna medel och Margaretas unghästsatsning, som under fem år tillsammans med ST och Solvalla tillskjuter 3,2 miljoner kr/år vardera, vilket ger 9,6 miljoner kr/år.
***Hästägarnas egna insatser har ökat med 18 miljoner.
Pokalåret 2018 kom den tänkta tilldelningen av 300 miljoner kr i prispengar att stanna vid 137 miljoner, eftersom administrationen och Kanal 75 tog hälften och uppfödarmedel och övriga bidrag ökade med 13 miljoner. Hästägarnas egna insatser och omfördelning av unghästpremier utgjorde 58 miljoner och har ökat med 45 procent under dessa 8 år. Sportens utveckling är helt beroende av att hästägarna tillför egna insatser. Höga priser i de klassiska unghästloppen är morot och motivation för att svensk travsport ska hålla en hög standard och kunna konkurrera även internationellt. Utan de högt doterade insatsloppen för våra unghästar, med mellan 70 – 80.000 kronor i insatser och startavgifter, skulle vår sportsliga utveckling inte vara möjlig.
Kanal 75 är ett kapitel för sig. ATGs dotterbolag har under monopoltiden, helt naturligt, haft tillgång till sportens bild- och ljudrättigheter, samtidigt som bolagets marknadsföringskostnader har bokförts hos ST. Under den kommande treårsperioden är ST tillförsäkrad travbanornas rättigheter för det facila vrakpriset av 4 miljoner kr/år. Borde inte Kanal 75 ägas direkt av ST? Hur ska ST annars, efter skilsmässan, trovärdigt kunna prissätta försäljningsvärdet av sportens rättigheter?
Sporten kräver fyllda startfält, inte tömda slagfält
Antalet starttillfällen har endast reducerat med tre procent under åtta år medan alla nyckeltal minskat med 30 procent. Inför 2018 tilläts t o m en marginell ökning av starttillfällen, trots att antalet årsstarter minskade.
Andelen av hemmastarter har gått motsatt väg, vilket tydligt visar att hästägarnas kostnader och travsportens negativa miljöpåverkan är av underordnad betydelse för sportens beslutsfattare. Snittkostnaden per starttillfälle är ca 4.000 kronor och inkluderar transportkostnad, anmälningsavgifter, boxhyror, kuskarvoden, personalens utselningsavgifter och traktamenten. Därtill kommer provisionskostnader på eventuellt intjänade prispengar och ägarnas egna resekostnader. Även om vi undantar hästägarnas egna resekostnader, och blundar för klimatpåverkan och usla arbetsvillkor för de aktiva, stannar notan på över 375 miljoner kronor/år för 876 tävlingstillfällen och 91.755 starter.
Tabellen Startande hemmahästar 2018 visar vilka banor som 2018 hade högst andel startande hemmahästar i procent av samtliga startande. Om vi nöjer oss med att banorna borde ha minst 30 procent startande hemmahästar tävlar vi vid 14 permanenta travbanor för mycket. Banor som Romme, Gävle, Eskilstuna, Färjestad m fl arrangerar insatslopp vilket ger ett naturligt lägre antal hemmastarter. Tabellen visar ändå på att det finns ett strukturellt fel och på vardagstravets allvarliga situation.
Paradoxalt nog blir hästägarens egna resekostnader mindre genom saxtävlingar och långa avstånd. Förutom att även hästägare har jobb att sköta till vardags skrämmer det bort dem från att vara med på plats. Det försämrar naturligtvis upplevelsen och ”de mjuka värdena” av att äga en tävlingshäst. Hästägarna nöjer sig inte med att i vardagstravet se sin häst på hemmabanan endast vid var tredje till fjärde start.
Travet mitt i veckan låter våra storbanor stå som saxvärdar för den omsättningsjakt som har slagit en påle i sportens hjärta. Jägersro har av tradition varit Sveriges andra bana. Genom att Jägersro förlorade sin egen fasta tävlingsdag på tisdagar blev banan en symbol för förlorad livskraft. Travsveriges problem med att enas om att våra ursprungliga storbanor ska ha egna fasta osaxade tävlingsdagar är ett tydligt exempel på att sporten inte har alla hästar hemma.
En vettig kostnadstäckning för hästägarna
Travsportens stora utmaning är att reducera antalet tävlingstillfällen, samtidigt som antalet hemmastarter ökar. Det är fullt möjligt genom att minska antalet starttillfällen och fördela dem bättre till de banor där hästarna finns. Då kan prismedlen ökas och sportens administrativa överbyggnad samtidigt minska. Alla travbanor behövs för att väcka och vidmakthålla intresse för sporten, men deras uppdrag som tävlingsbanor måste med nödvändighet förändras. Nyckeltalen vid respektive bana måste avgöra deras framtida uppdrag.
Travsporten behöver framdrift. Vi måste leda vår egen utveckling istället för att vara bakrädda och nerdövade och vända bort blicken från verkligheten. Bra spelare finns där bollen förväntas komma. I en tid av nya möjligheter, bland annat med en omreglerad spelmarknad, behöver alla travsällskap samla sin verksamhet och sätta sina egna strategiska mål.
ST ska enligt ägardirektiv och stadgar verka som serviceorgan, bl a för att banorna ska kunna säkerställa nyrekrytering. Travsportens trovärdighet måste öka, både vad gäller spelsäkerhet och djurskydd. Omvärldens bedömning av vår sport är avgörande för vår attraktionskraft. Även om antalet dopingprov har ökat, både i samband med tävlingar och utanför, måste det göras ännu mer. Internationellt måste reglementen och värdegrund harmoniseras. Sportens pengar måste användas till rätt saker.
Negativ miljöpåverkan i tid och avstånd, som resandet medför, måste med nödvändighet minska. I juni 2017 beslutade riksdagen om ett klimatmål för transportsektorn. Målet innebär att utsläppen av växthusgaser från inrikes transporter ska minska med minst 70 procent senast år 2030, jämfört med 2010. I skrivande stund kommer ett nytt regeringsdirektiv om att tillsätta en kommitté för att undersöka hur skattesystemet för reseavdrag bör omarbetas för att på ett bättre sätt gynna resor med låga utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar. Vad gör svensk travsport för att bidra till klimatmålet?
Hästägarnas tunga börda, att betala 375 miljoner årligen för hästarnas resor, måste också med nödvändighet minska. Travsporten transporterar sina tävlingshästar sex varv runt jorden varje vecka. Till syvende och sist är det en hygienfråga att tävlingsprogrammet anpassas efter sportens demografiska förutsättningar. Det måste ske en omfattande reducering av de travbanor, som finansieras genom centrala medel, men som saknar egna startande hemmahästar.
Del 2 kommer sedan att visa hästarnas möjligheter till kostnadstäckning under tidsresan 2010 – 2018 uppdelat på olika åldrar, totalt för Sverige och vid utvalda banor. Ägar- och träningskoncentrationer och deras betydelse för att fylla startfälten analyseras.