Anseende och framtid

Ett sällskap initiativrika och mäktiga herrar hade träffats i Arvika den 27 februari 1882. Kaptenen och riddaren C P J Uggla lät klubbslaget falla. Därmed var Sveriges äldsta travsällskap, Wermlands Trafvaresällskap, bildat. I år fyller sällskapet 141 år.

Per Eriksson blev den fjärde svensken att väljas in i Hall of Fame i USA i samband med en tillställning i Goshen i helgen. Berndt Lindstedt (2003),Jimmy Takter (2012) och Margareta Wallenius-Kleberg (2018) är de tre andra.

Tre vinster i Hambletonian Stakes smäller förstås högst för Per Eriksson. Den första triumfen tog han som 25-åring med Prakas (1985). Den segern följdes av Giant Victory 1991 och Alf Palema 1992. Vi kan konstatera att svensk travsport är, och ska vara, nationellt och internationellt förankrad.

Det första travsällskapet har 141 år på nacken. Det har gått både upp och ner för sporten under de åren. Just nu är det mest ner igen, men historien visar att vi kan få det att vända. Hur kommer det att se ut om 7 år? Det är det perspektivet som verkar vara på såväl STs som ATGs agendor. Låt oss konstatera att utmaningarna är betydande.

Publikskärvan

Publikt är loppet kört sedan länge. Årets satsning på Sommartravet ger tyvärr inte det resultat vi hade hoppats på. ST förstärkte tjänstemannakadern med Halmstads förre chef Jan-Olof Molin för att centralt skapa publikfrämjande åtgärder. Vilka resurser har han fått? Han sågs senast personligen dela ut gratisexemplar av Travronden vid Bergsåkers V75-tävlingar, som lockade 1.650 personer. Borde inte V75-tävlingar, som dessutom bjöd på E3-finaler, vara ett större dragplåster för den travintresserade kärna som anses ha sitt säkraste fäste i mellersta Norrland och längs med norrlandskusten?

Den folktomma publikplatsen förklarades bort med regnet som aldrig kom.

I tillägg till detta lockade Åby 600 personer en vardagskväll, inte utan intensivt arbete och stor ansträngning. Detsamma gäller tyvärr resultatet från en av storkvällarna på Halmstadstravet med uttagningen till Stosprintern. Färre än 200 personer tyckte att det kunde vara spänning nog att uppleva en sportslig klassiker på plats.

Solvalla samlade 800 personer en ”rak” onsdag, vilket inte heller är något att skriva hem om och trots att det är dubbelt så många som en saxad onsdag normalt brukar locka.

Loppet förefaller kört, men vi som fortfarande vill tävla med våra hästar kan fortfarande gemensamt lyfta blicken. Vi kommer inte framgent kunna fortsätta med att arrangera travsport, som en publiksport värd namnet, utan att helt tänka om. Skälen till det är många fler än att travsporten har en tunn skärva av besökare på plats, oavsett om de betalar för upplevelsen eller inte. Travet behöver produktutvecklas.

Momskatastrofen

Nyrekrytering av hästägare och uppfödare finns inte med i Skattemyndighetens regelverk, som istället på alla sätt slår mynt av den bristande lönsamheten hos majoriteten av hästägare. Varför skulle den statliga myndigheten inte göra det? Det är ingen mänsklig rättighet att äga en travhäst och inte heller någon skyldighet för landets alla skattebetalare att finansiera delar av vårt nöje genom återbetalning av moms.

Travsporten har på egen hand målat in sig i hörnet genom en ogenomtänkt prismedelspolitik. Att kostnadsnivån skenat är ingen nyhet, i alla fall inte för dem som betalar för att ha sina hästar i andras träning. Att vi har en på tok för dålig kostnadstäckning blir därmed såväl en hjärtefråga samtidigt som en no-brainer för både STs som ATGs styrelser. ATGs styrelseledamot Boris Lennerhov säger i en intervju i Dagens Industri att han äger ett antal travhästar, vilket man inte blir rik på . Borde det inte mana till eftertanke?

Travsporten vilar på en samsyn om sitt ursprung som folkrörelse och att de hästägare och uppfödare som driver näringsverksamhet har ett legitimt ekonomiskt syfte. En annan sak som också borde mana till eftertanke är tränarnas eget hästägande. Hur ska Skatteverket hantera det faktum att tränare som äger tävlingshästar i sin verksamhet får göra momsavdrag, medan deras externa kunder inte får göra det?

Fler tävlingstillfällen skapar färre hästägare

Den gemensamma nämnaren, men framförallt svaret på rekryteringsekvationen, är ett helt förändrat tävlingsprogram. Antalet tävlingsdagar måste radikalt minskas så att ekonomin per starttillfälle ökar. Efter att Solvalla drog ned på sina tävlingsdagar har man omfördelat prismedlen till minst 60.000 kr i första pris i alla lopp, oavsett propositioner och hästarnas klass. Ett naturligt steg i helt rätt riktning. Fler banor måste öppna sina sinnen för liknande lösningar. Alla tjänar på det, hästägare, tränare, arrangören, även ATG, då välfyllda startfält främjar spelintresse, vilket också är ett incitament för att locka in fler licensierade spelbolag till travsporten.

Det återstår ett bra svar på den berättigade frågan om vart pengarna sedan spelomregleringen har tagit vägen. ATG har sedan fem år tillbaka kunnat nyttja en halverad spelskatt. Nettolättnaden av minskade skatter är 500-600 miljoner kronor per år.

De första åren fick täcka över en misslyckad pokalöverenskommelse, som lämnade kejsaren utan kläder, men hur ser framtiden ut? För vem, och för vilka syften, ska travsporten och vårt spelbolag verka?

Falska vaccinationsintyg

Vi behöver rekrytering till vår sport. Vissa minimikrav måste ändå kunna ställas på oss för att samtidigt värna om sportens anseende. Att vi är ärliga mot varandra borde vara en självklarhet.

Vårt förbund har tråkigt nog fått en ny ”skandalfråga” i sitt knä. En proffstränare är under utredning för att ha medverkat till felaktigt utfärdade vaccinationsintyg. En väl meriterad veterinärs stämpel lär ha använts så att ett antal hästar, egna och andras, reglementesvidrigt har kunnat startanmälas.

Ärendet stinker eftersom det kan handla om urkundsförfalskning och kanske även trolöshet mot huvudman. Låt oss vänta och se vad utredningen visar, som måste vara skyndsam för att skydda travsportens anseende. Att hästägarna alltid får stå för notan känns igen.

Använder tränarna travsportens factoringsystem (TDS) har förbundet ett ansvar, men också en möjlighet. ST måste, särskilt om kunden så kräver, kunna visa underlag för utförda debiteringar och givetvis inte enbart för utförda vaccinationer. Det borde vara möjligt att digitalisera de veterinärintyg och vaccinationsintyg, som reglementet föreskriver, och som nu endast finns som stämplar i passen Ett centralt digitalt register skulle kunna bli ett effektivt antidopingvapen inom UET och samtidigt motverka spekulation om att det finns fler skrupelfria tränare. Det vore bra om Travtränarnas Riksförbund(TR) ger sin syn på den uppkomna situationen.

Relaterade inlägg

Skenet bedrar

Allmänhetens intresse för travsporten ökar. Det visar den senaste Orvesto-undersökningen. Stigande allmänintresse är glädjande, men varför syns motsatsen i rekryteringen av hästägare, travsportens aktiva och ...
Läs mer →

Bort från kolchosen

Om tävlingsverksamhet med travhästar ska betraktas som ekonomisk verksamhet eller inte har varit föremål för rättsliga tvister mellan ST och Skatteverket under flera år. Tre ...
Läs mer →

Bakom lyckta dörrar

Årets Hästgala s k gick av stapeln i fredags på Clarion Post Hotel i Göteborg. ATGs VD Hans Lord Skarplöth drog dessvärre inte ned några ...
Läs mer →

Uppgiven strategi

Efter att förslaget har varit ute på remiss bland travsällskap och BAS-förbund har ST’s fullmäktige beslutat om en sjuårig strategisk plan för travsporten.  Travsporten mot ...
Läs mer →

På väg mot 2030

ST beslutar om ett strategiskt måldokument kallat Svensk Travsport mot 2030. Ett välkommet initiativ av Svensk Travsport. Om vi bortser från olyckliga och känslomässiga formuleringar ...
Läs mer →

Vart är vi på väg?

Åderlåtningen av Svensk Travsport har pågått i många år. Den slog ut i full blom i och med den misslyckade pokalöverenskommelsen. ATG utlovade guld och ...
Läs mer →