Det är ställt utom all tvivel att ST som organisation, efter propulsionutredningen, inte har stärkt sitt varumärke. Travsporten behöver mer än någonsin ett förbund som fokuserar på sitt myndighetsutövande uppdrag.
Det är uppenbart för alla utanför Hästsportens Hus – men även för den externa utredaren, Pehr Järn – att ST’s problem sitter i de egna väggarna. ST’s Vd Maria Croon medgav att organisationen haft egna brister, dock utan att ta några konsekvenser för sina begångna fel. Konsekvenser blir det däremot för tränare och hästägare.
Propulsions starter i Sverige ogiltigförklaras och utbetalade prispengar återkrävs. Hästen har tävlat på olagliga premisser och att återkalla prismedel blir en logisk följd. Däremot är hanteringen av hästägaren helt orimlig och på gränsen till rättslös i och med att beslutet om att återkalla prismedlen inte kan överklagas. Hela utredningsprocessen kring ansvarsfrågan är märklig, oavsett om ägaren heter Kalle Kula eller Brixton Medical. Hästägaren granskas med minst sagt tveksam metodik och syfte. Ingen blir förvånad om det kommer ett rättsligt efterspel.
Maktlösa hästägare kan aldrig känna sig säkra på att inte drabbas av återtag av prismedel. De gör därför bäst i att reservera ett skäligt belopp vid varje årsbokslut för att gardera sig mot av ST fattade beslut som inte kan överklagas. Det gäller även uppfödare, för hur hade uppfödarmedlen påverkats om Propulsion hade varit svenskfödd?
ST har ett kontraktuellt förhållande till uppfödare, hästägare, tränare, kuskar m fl, både genom factoringsystemet TDS, men också när en häst införs i registret av uppfödare och hästägare med syftet att hästen ska verka inom tävling och/eller avel. Hästägaren har till ST betalat en avgift för att förbundet ska utföra registrering/avelsvärdering. ST har därmed tagit på sig ett uppdrag och ett ansvar för ett korrekt utfört arbete. Stambok- och registerhanteringen är tillsammans med bevakning av djurskyddet dessutom ett delegerat uppdrag från Jordbruksverket, vilket kryddar anrättningen lite till.
I folkets domstol är domen mot ST redan klar som korvspad. Propulsionhistorien är en ofattbar skandal, men ändå bara e n händelse i en rad av tidigare allvarliga brister och felhanteringar. Många är kanske inte förvånade, men tyvärr helt uppgivna, och då i en tid när sporten behöver fler hästägare.
Frågan om det strikta tränaransvaret hamnar nu på Ansvarsnämndens bord, vilket är helt rimligt och beslut kan överklagas till Överdomstolen. Den fråga som nu kan ställas är varför utredningen ännu inte kommit tränarens ombud tillhanda? Att den inte kommit hästägaren tillhanda annat än genom en presskonferens är minst sagt anmärkningsvärt.
Många rättsprocesser väntar, samtidigt som travsportens näring och dess finansiärer hästägarna förväntar sig en skyndsam storstädning bland styrelse och ledningsgrupp. Särskilt nu efter att delar av ST’s styrelse synes ha dansat i otakt i ATGs styrelserum. Styrelsen har kommit fram till ett förslag om att travsportens finansiärer – hästägarna – endast ska få tillgodoräkna sig 30 miljoner kronor i höjda prismedel under nästa år. Årets minskning om 50 miljoner kommer m a o inte att korrigeras i sin helhet.
2018 års pokal utlovade en nivåhöjning om 270 miljoner kronor till travet och 30 miljoner kronor till galoppen. Travsporten ligger 150 miljoner kronor back när 2021 har passerats.
ATG och förbundet ST behåller 95 procent av spelbolagets synnerligen goda resultat för 2020. Det är inte direkt förvånande. Det finns många hål att stoppa dem i, bland annat i hålet för utvecklingskostnader av nya spelprodukter. På tal om spelprodukter; det är lättare att hitta sju hästar i rad på Top Seven än sju edsvurna i STs styrelse och ledning. Det behöver ingen vara spelare för att inse.