I en intervju i Travronden säger ST’s VD Maria Croon att det har varit några utmanande år efter omregleringen. Målet är en ekonomi i balans för att därefter kunna göra långsiktiga satsningar.
ST presenterar en budget och en treårig affärsplan som uttrycker verksamhetens mål t o m år 2025. Det råder ingen oenighet inom travsporten om att vi behöver samla våra krafter kring ST’s särskilt utsedda rekryteringsområden, nya hästägare och återskapandet av publik. När vi betraktar följande angivna mål har ST inte angivit det mest väsentliga målet, nämligen antalet hästägare. Utan ett sådant estimat förefaller siffrorna nedan mycket osäkra.
MÅL – Antal hästägare
ST’s mål behöver kompletteras med en redovisning av antalet hästägarföreträdare, var dessa är bosatta och vad som utgör deras preferenser till vilka tränare och banor de väljer att sätta sina hästar i träning. Dessutom behöver antalet licensinnehavare och deras eget hästägande särskilt deklareras, då A-tränarnas delägande har blivit till en hämsko för rekrytering av externa kunder.
Vad som håller ST tillbaka från att redovisa hästägarnas antal är besynnerligt. Det hjälper i alla fall inte till att skapa förståelse för hur ST’s styrelse har funderat när de har tagit beslut om prismedlen för 2022. Det skapar i stället onödig spekulation om att det är särintressen som styr.
En återställare i luftstrupen
Att utdela pengar till banornas upprustning är självklart. Givetvis tackar ingen nej till mer pengar. Vi vet att banornas underhållsbehov är eftersatt. Tydligt riktade satsningar för framtiden är vad som behövs. Travsporten behöver absolut ta sig en återställare, men den gör större skada än nytta om den hamnar i fel strupe. Lika givet borde det vara att de pengar som ska delas ut också utgår från det framtida och långsiktiga tävlingsprogrammets utformning. Nuvarande tävlingsprogram är orsak till många svårigheter, men också en lösning på de utmaningar vi har framför oss. Innan ST delar ut nya pengar behövs samsyn om vad som är rätt profil och bästa innehåll för ett slagkraftigt tävlingsprogram.
Prismedlen och dess utveckling under kommande 3 år
I intervjun förklarar Maria Croon tanken bakom fördelningen av 2022 års prismedelshöjning ” Den är riktad mot just den breda mitten: alla tävlanden; alla hästägare. Tanken är att det ska bygga oss för framtiden, det är grunden. Det här har varit en diskussion under ganska lång tid och nu när det finns utrymme för att öka den garanterade prispengar så görs det.”
I affärsplanen refereras till en nivåhöjning av prispengarna för kommande treårsperiod om drygt 50 miljoner kr/år.
I beslutet om prispengarna för nästa år framkommer att ca 80 procent av ökningen om 53 miljoner kommer att tillfalla den del av hästägarkollektivet som har oplacerade hästar i loppen. Det kan ses som ett transportbidrag som förbrukas när hästen reser. Med denna lösning kan sporten fortsätta att skicka runt både hästar och kuskar på långresor i vardagstravet för att fylla ut startfält. Det blir ett utmärkt incitament för att låta hästar åka med som resesällskap för att inhämta 1.500 kr (2.500 kr på V75/V86) utan att passera mål.
Detta monopolinspirerade beslut motverkar den ursprungliga grundtanken om att vi tävlar om degen. Kanske är denna politik ett försök att blidka momsmyndigheten? Helt säkert är det ett slag i ansiktet på de hästägare som deltar för att tävla och hade hoppats på rejält höjda prismedelsnivåer i vardagstravet, när det äntligen uppstod ett utrymme för det.
Stora kontra små
Det finns ett antal s k storhästägare som har blivit en väsentlig och dominant grupp de senaste åren. Deras dominans kan vara ett skäl till att många hästägare har ”röstat med fötterna” och lämnat sporten. Stora och framgångsrika får inte motverka den breda mångfaldens återkomst bland hästägarna. Bidrag till oplacerade hästar leder varken till att öka mångfalden eller till storhästägarnas satsningar. Det är framförallt en farlig väg som riskerar den sportsliga utvecklingen. Satsningen försvårar för tränarna när de försöker hitta argument för att rekrytera nya kunder. Det är inte någon tillfällighet att många söker sig utomlands, både stora och små, till mer gynnsamma marknader för att fortsätta med sitt travintresse. Ett bidrag ger inte hästägarna deras självklara rätt till ökade prismedel för sina prisplacerade hästar.
Samtidigt som sporten har halverat antalet licensinnehavare och utövare på tjugo år, har den grupp av hästägare som tidigare ägde 1 – 3 egna hästar i proffsträning mer eller mindre försvunnit till förmån för andelsägandet. Istället för 20 ägare som ägde en häst vardera har vi fått 20 ägare som äger en häst tillsammans. I hög grad är även tränarna själva delägare. Det är en väsentlig orsak till att många tränare saknar kunder och kämpar med dålig lönsamhet. Mångfalden saknas överallt och orsaken står i travprogrammet som blir allt tunnare.
Vem tror att ST’s recept att fortsätta hålla tillbaks prismedel till prisplacerade vardagshästar ska fungera nu? Det har bevisligen inte fungerat de senaste tio åren.
Många av de intresseorganisationer som utgör ST’s rådgivare, och dessutom sitter i ST’s fullmäktige, har problem med att deras trovärdighet ifrågasätts inifrån. De har tappat sin medlemskår runt flertalet av landets banor. Det krävs lokal representation för att medlemskapet inte ska strida mot stadgarna i Svensk Travsport och för att kunna utgöra en del av förbundets högsta beslutande organ, ST’s fullmäktige.
Vi ser att många grupper är söndrade, travsällskap, uppfödare och vi hästägare inte minst. Den olyckliga process som har söndrat oss hästägare är ett uttryck för att intressen hos en stor del av hästägarkollektivet inte tillfredsställts. Det kan enkelt visas genom en redovisning av hur hästägandet har avvecklats istället för att utvecklas. Det går att vända den trenden.
Travtränarnas hästägande
Omfattningen av tränarnas svåra ekonomiska situation framgår när man tar del av UCs branschstatistik. Många har betydande betalningssvårigheter. Det har givetvis sin grund i otillräckliga möjligheter att skapa intäkter, vilket in sin tur har orsakats av de senaste årens prismedelspolitik. Det tvingar samtidigt fram att hästarna på stallets träningslista har alltför få skötare. Hästskötarbristen är till stor del ett resultat av dåliga arbetsförhållanden och anställningsvillkor.
Travtränarnas Riksförbund (TR) företräder drygt 360 medlemmar. Förbundet har att arbeta med många betydande utmaningar. Det råder osäkerhet om hur förbundet hanterar de professionella tränarnas hel-och delägda starthästar på sin dagordning. NÄT har påpekat problemet vid olika tillfällen, men responsen har uteblivit. Tränarägandet har nått en nivå som direkt skapar problem för trovärdigheten, inte bara ur sport- och spelsäkerhet, utan också som ett hinder ur ett kundperspektiv. Ska tränarna lyckas med att rekrytera nya kunder är det nödvändigt att deras egen organisation inte blundar för att tränarrörelsens egenägda hästar kan innebära trovärdighetsproblem.
En tränare slipper möta sig själv i dörren, som av hänsyn till sina kunder inte äger egna starthästar i sin tränarrörelse.
Tävlingsprogrammet – det användbara verktyget
Vi behöver minska omfattningen av tävlingsdagarnas antal i kombination med att uppgradera innehållet för de tävlingar som blir kvar. Vi måste öka attraktionskraften för sport och spel, men självklart också för besökarna. Framförallt måste vi erbjuda publiken arrangemang som skapar nya kärleksförhållanden till hästar och travsport.
Vi måste också kunna visa att vår travsport är hållbar, inte minst för alla de människor som har sin försörjning i branschen och för att tränarna tryggt ska kunna nyanställa. För att åstadkomma en budget i balans även för näringsaktiva och amatörer bör dagtravet på luncherna ifrågasättas.
Behövs det ett längre tävlingsuppehåll i tävlingsprogrammet? Ett av travsportens helt bortglömda parametrar är startfrekvensen per häst. Tvärtemot den allmänna uppfattningen startar hästarna dubbelt så många gånger i USA jämfört med Sverige. Det gäller alla åldrar. Snittintäkten per startande häst är tre gånger högre i USA än hos oss. (Källa: USTA)
Ökade kostnader kan även i Sverige kompenseras genom en kombination av högre prismedel och högre startfrekvens. Det säger sig självt att ägarna till hästarna i vardagstravet inte har en chans att med låga priser och alltför få starter nå en vettig kostnadstäckning.
De hästar som startar i Sverige under tre- och fyraårssäsongen gör i genomsnitt 7 respektive 9 starter. Motsvarande siffra i USA är 15 respektive 18 starter. Tävlandet och prispengarna i USA följer sedan med upp i åldrarna och då utan särskilda insatslopp. Att över 40 procent av två-årskullen debuterar möjliggör snarare än hindrar från att fortsatt tävla upp i åldrarna. Utan yngre hästar som startar frekvent finns heller inga hästar som kan starta som äldre.
Vad är det som amerikanarna gör rätt? Hög startfrekvens är en kombination av ett väl genomtänkt tävlingsprogram som också medför bättre arbetsförhållanden för två och fyrbenta individer.
Hållbarhet för både hästar och människor
NÄT skapades för att ge hästägarnas frågor ökad influens och därmed återskapa insikten om att utan hästägare har travsporten inga hästar.
Till hälften fulla startfält är alltför tydliga exempel som pekar på nödvändigheten av att blicken höjs och då genom högre prismedel att tävla om för vardagshästarna. NÄT beskylls ofta av våra meningsmotståndare för att vara elitens företrädare. Inget kan vara mer fel. NÄT står för mångfald bland alla sportens utövare. En sund sport i balans består av vardagstrav med en bredd som strävar mot att kunna tävla uppåt i klasserna med allt högre prissummor.
Prispengarna är drivmedlet i vår industri och nödvändigt för utvecklingen. Hästägarna kommer att kunna betala tränarna för att ha färre hästar per skötare, men endast under förutsättning att startfrekvens, prispengar och startmöjligheter i närområdet går hand i hand. Hästägarna kommer att betala uppfödarna bättre för de unghästar som har vettiga intjänandemöjligheter och chans till egen kostnadstäckning. Sporten behöver gemensamma och konstruktiva ansträngningar.. Det är därför välkommet att målen samlas i en affärsplan som utgör ett levande styrdokument.
Ett nytt ledarskap
De personer som nomineras till ST’s styrelse måste inse vikten av dessa frågor. Det är helt avgörande för om vi ska kunna återställa intresset för att äga travhästar. Vi ser fram emot deras personliga programförklaringar för att kunna sätta betyg på om deras förväntade duglighet är högt eller lågt. NÄT har inga röster i fullmäktige och vi behöver det inte heller. Vi kommer att höja vår röst ändå och inte tyst acceptera att ST’s valberedning föreslår en styrelse som inte tydligt står upp för sportens livsnerv, dvs själva den grundläggande tanken att travtävlingar anordnas för att deltagarna ska tävla om pengarna.
Aktiv handling och tydliga resultat är vad saken gäller. För det krävs en affärsplan som inte bortser från det mest väsentliga, dvs hästägarnas antal, situation och näringsförutsättningar. Det behövs ett tydligt ägardirektiv till ATGs styrelse eftersom travsporten kräver avsevärt mycket mer medel än vad ST nu får till sitt förfogande.
Vad som absolut måste återställas är förtroendet för svensk travsport.