Härliga tider, strålande tider

Hästägarna är en utrotningshotad art precis som dinosaurerna, inte bara på grund av hög genomsnittsålder. Många hästägande seniorer minns säkert Thor Modéens tankar och idéer kring bekymmer och elände. I dessa dagar hjälper det knappast med positivt tänkande, eller upplevda mjuka värden, när det gäller travsporten i Sverige.

Vi som var med som uppfödare, hästägare, spelare och publik på plats före millennieskiftet minns säkert den tiden som ”härliga tider, strålande tider”. Det ”gnälldes” i vart fall väldigt lite.

Nu är det historia. Redan för 10 – 15 år sedan började alarmklockorna att ringa avseende hästägare som lade av och om ”noll” nyrekrytering. Detta ledde till det s k ”pokalåret”. Det är nog ingen större överdrift att påstå att det är det monumentalt största misslyckandet i svensk travhistoria.

Likväl, visst gäller ”härliga tider, strålande tider” alltjämt. Det begränsas dock till allt som inte har med hästnäringen att göra. Aldrig har vi haft så många tjänstemän på ATG, ST, travsällskap och inte minst i tillhörande mediebolag, alla väl avlönade eller arvoderade av spelet på travhästar. Travtipsnäringen, för det verkar vara en helt egen näring numera, blomstrar i TV och ATG Live för att inte tala om alla andelsspel. Både ”tipsters” och ”spelläggare” har blivit nya yrken. Dessvärre har utvecklingen varit den motsatta till antal födda föl, hästar i träning etc.

Problemdefinitionen fanns alltså redan för ett decennium sedan. Nu är situationen inte bara kritisk, den är desperat, gällande framtiden för travhästavel och hästägande i Sverige. Framtidstro är nyckelbegrepp och omedelbara åtgärder för acceptabel hästägarekonomi ett måste. Medlen från totalisatorn måste stänka även på dem som håller spelet igång. Det är inte längre en fråga om det går att göra något åt kostnadsmassan för spel, media och administration. Den måste reduceras kraftigt. Vi som försörjt våra hästar genom arbete i andra branscher vet att det alltid är möjligt. Jobbigt att genomföra ja, men absolut nödvändigt. En 40-procentig reduktion måste uppnås, särskilt som omfattningen av tävlande hästar ständigt går ner.

Det går inte att förvänta sig att ATG, ST eller mediebolagen ska driva den frågan. Självklart ligger bollen hos ST’s styrelse. En krisgrupp har efterfrågats förr. Tillsätt den NU, med oberoende konsulter och företagsledare, med uppgift att ta fram ett åtgärdsprogram som ska genomföras redan under 2025.

Alternativet är att staten och Skatteverket gör det åt oss eftersom näringen är viktig ur ett samhällsperspektiv. En sådan värdering gjordes när skatten sänktes 2019, pengar som dock försvann. Kanske är det inte bara travsportens aktiva? Kanske har även samhällspolitikerna förlorat förtroendet för travsportens förmåga att sköta sina egna affärer?

Relaterade inlägg

Krismöte med STs Konsortium

Två representanter vardera från sällskap och BAS-förbund samlas inför derbyhelgen för att hålla krismöte. I vilket fall borde det vara ett krismöte om det finns ...
Läs mer →

TRAVHÄSTÄGARE – Att förbli? Att bli?

Vi travhästägare är en förutsättning för travsport och spelet kopplat dit. Tillsammans med uppfödargruppen är vi de som konsekvent betalar för att få vara med ...
Läs mer →

Fördelningspolitik

Ett antal utredningar sedan sekelskiftet, gjorda av ST, har tydligt pekat på travets problem. Det kan därför inte ha kommit som någon överraskning med dagens ...
Läs mer →

ST till omstart

Det är inte längre en fråga om att vända utvecklingen i Svensk Travsport utan att stoppa avvecklingen. Tänker då på hästägandet och dess förutsättningar. Det ...
Läs mer →

Betydelsen av framtidstro

ST:s Maria Croon skriver i december 2020 på ST:s hemsida att budgeten för 2021 ger framtidstro. Hon inser naturligtvis att just framtidstro är avgörande för ...
Läs mer →

Det finns ingen som helst anledning till oro, eller…..

I påfrestande coronatider är det många som känner oro. Många minns säkert också Parneviks sketch från cockpit. Tidens allvar får naturligtvis inte förringas, inte heller ...
Läs mer →