Spel med fel pjäser

Genomförandet av spelomregleringen har hindrats av monopolets företrädare, bl a genom ett målinriktat arbete för en centralisering av sportens affärsdrivande verksamhet. Vad händer nu när de tre storbanornas ägare har beslutat att de INTE skjuter till sina tillgångar? Centralförbundets förluster överstiger 700 miljoner kr för de senaste två åren och det har medfört ett negativt kapital om 315 miljoner.

Ordförandena vid storbanorna Åby och Solvalla, Fredrik Tenfält och Lars Björk, har lämnat sina uppdrag. Detta då deras egna medlemmar uppfattat att de inte tydligt stått upp för sina uppdrag. ST’s styrelses förslag till inriktningsbeslut, att förfoga över de kapitalstarkas tillgångar, hade inte tydligt tillbakavisats. Inte heller hade Solvallas egna tankar nått över mattkanten i Hästsportens Hus. Båda dessa ex-ordföranden erbjuds att på personliga mandat jobba vidare inom förbundets strategiska råd och i arbetsgrupp, trots att de har lämnat sina uppdrag. Det visar prov på dåligt omdöme från såväl ST som Björk och Tenfält. Vad sänder det för signaler om arbetsprocessens trovärdighet?

Det gick en propp i Hästsportens Hus

De flesta är överens om att bejaka STs ursprungliga uppdrag som serviceorganisation, dvs genom att sköta registreringar, bevaka tävlingsreglementet och förbättra hästvälfärden genom det myndighetsansvar förbundet har tilldelats från Jordbruksverket. Dessvärre har Hästsportens Hus, genom “Proppengate”, gjort exakt samma sak som man ofta anför mot andra, dvs skadat travsportens anseende. En stor del av det ständigt sinande förtroendekapitalet är förbrukat.

Springaren Propulsion är offret i dramat. Alla som är satta att vara hästarnas beskyddare har på det grövsta misslyckats. Om motsvarande hade hänt inom vilken annan sport som helst hade styrelser, förbundsledning, och andra personer på ansvariga poster, lämnat sina uppdrag.

Det handlar bl a om en ordförande med veterinär kompetens, dessutom UETs ordförande, och ett flertal i ST styrelser, vilka suttit i mer än 5 år på sina uppdrag. På kansliet bör även tidigare t f VD ifrågasättas, återanställd av nuvarande ordförande. Det handlar också om avelschef, chef för registreringsavdelningen och ledamöter i Avelsvärderingsnämnden. Listan ska givetvis inkludera förbundets juridiska expert. Det kan förväntas rader av juridiska prövningar och kommande skadeståndsprocesser. För att inte än mer skada sportens redan skamfilade rykte kan det givetvis inte skötas av samma händer som har orsakat problemen. Alla nämnda måste avkrävas ansvar för att ge travsporten ökad tilltro.

Den relativt nytillsatta VD’n har ensam skickats fram i rampljuset för att ta emot all kritik och svara för andras tillkortakommanden, medan ST’s ordförande höljt sig själv i dunklet. VD lämnas även att offentligt beklaga förlusten av ”bondeoffret”, utrednings- och säkerhetschefen Steen Morten Eidsmo Johansen. Det hade för den utomstående betraktaren varit mer effektivt att fälla damen i detta schackparti, som innehåller flera pjäser som inte lämnat brädet de senaste tio åren.

ST tvingades, efter kritik i media, frångå sitt initiala beslut om att utreda sig själv och den egna inblandningen i ”Proppengate”. Vem utreder förbundsstyrelsens ansvar? Vem tar ansvar för att ST har en styrelse som har lämnat ekonomin i kaos och som tillsammans med den administrativa förvaltningen förbrukat mycket av sportens förtroendekapital?

Det krävs att fullmäktige utser en ny valberedning som förmår att hitta dugliga och kompetenta personer som kan och vill ta plats i STs styrelse. Framför allt behövs det personer som tillämpar ett modernt ledarskap och som synligt och märkbart står upp för sitt uppdrag.

”Glasnost”

Tiden är mogen för Svensk Travsports egen ”glasnost” av öppenhet och transparens. Det behövs en fri diskussion utan att sällskapen behöver vara rädda för repressalier genom hot om färre tävlingsdagar eller mindre tilldelning av prispengar om åsikterna inte passar. Sporten behöver en ny organisation och framförallt ett t y d l i g a r e politiskt ledarskap. Processen om förändring får inte drivas av tjänstemän, oavsett om de har anställning hos centralförbundet, det egna spelbolaget och/eller är VD/travbanechefer.

Förändringen måste istället ske genom att våra förtroendevalda travpolitiker, dvs att ordföranden och styrelser i travsällskapen, förstår sina uppdrag och vet vilka de representerar. Travsporten behöver inte ledare som möter sig själva i dörren genom att vara med överallt och ingenstans. Inte heller behöver vi personer som återanvänds när avgångsvederlagen från förbundet har förbrukats, som om travsporten vore en miljöstation.

Alla som vill bidra till förändring gör det allra bäst genom att söka medlemskap i ett travsällskap. Hästägandets villkor måste prioriteras. Valberedningarna måste visa noggrannhet och precision vid förslag av företrädare. Framför allt måste avvikande åsikter kommuniceras öppet med alla som är berörda, inte viskas under hemliga möten. Nya spelregler i vårt sätt att kommunicera handlar om att vi visar varandra ömsesidigt förtroende och att vi tillåter högt i tak med ett språkbruk som är rumsrent.

Hästägarnas återkomst

Samtidigt som det krävs nya attityder behöver hästägarna i Sverige en egen kanal som tydligt talar om vad dagens hästägare vill, kan och behöver. Svårigheterna med rekryteringsarbetet visar att det behövs samverkan och nya arbetsformer mellan travsällskap och hästägare. Det var av det skälet som NÄT bildades 2018. Travsällskapen byggde banor eftersom sällskapens grundare är hästägarna. Finns det inga hästägare behövs det inte heller travbanor.

Det handlar inför framtiden om rekrytering, rekrytering och åter rekrytering, av starthästar, avelsdjur och utövare. Alla hästar kräver en ägare. Det lyckas genom att höja trovärdigheten för travsporten framför allt när det gäller djurskyddet och genom att motverka fusk. Travsportens trovärdighet tål i dagsläget dessvärre inte en jämförelse med andra sporter. Avsaknaden av engagerande upplevelser på plats orsakar publikens frånvaro.

Hästintresset är stort, men det ekonomiska incitamentet för att äga och träna travhästar är klent. Det tunnas ut ytterligare om vi har ett tävlingsprogram som inte skapar lokalt engagemang. Det finns en överhängande risk att centralförbundet, som ekonomiskt har kört i diket, kommer att tvingas till ytterligare besparingsåtgärder, läs ännu mindre pengar till prismedel.

Åtgärder för framgång

Ekonomin för sportens utövare måste förbättras. Det finns tillräckligt med pengar i systemet för att travsporten ska blomstra, men för det krävs att sporten får tillgång till dem. Sporten behöver en stabil styrning av en lika stabil ledning som har förstått vad som krävs och inte räds Hin Håle själv för att verkställa. Utflödet av hästägare och aktiva måste stoppas. Intäktskontroll sker bl a genom sunda avtal med spelbolagen. Kontrollen över vårt eget spelbolags ekonomi är en huvudfråga.

Vi måste därför visa att sporten har den kompetens som behövs för att staten ska våga släppa kontrollen över ATG. Ska sporten äga ATG, och ha majoritetsinflytande i bolagets styrelse, måste vi som ägare visa att vi kan sopa framför egen dörr på lokal, regional och central nivå.

På ST’s hemsida framgår att fullmäktige den 24 juni, i organisationsfrågan, beslöt att godkänna ett reviderat förslag som styrelsen presenterade under mötet. ”Svensk Travsport ska genom ytterligare fördjupning fortsätta prövning av organisatoriska och juridiska modeller och lämna förslag på fortsatt arbetsprocess och rådslag vid Förtroenderådet i september”.

Vi vet att två av de tre förslagen utgår från att införa en gemensam balansräkning, dvs i direkt strid med flertalets banors stämmobeslut. Ska ännu mer tid och pengar förbrukas till ingen nytta? NU är den tid som gäller för de ledande banorna, med sport och finanser i ordning, att visa framtidstro, genom att ta ett steg framåt, rycka åt sig initiativet och berätta för travsverige, inklusive ST, hur sporten ska organiseras framledes och vilka omedelbara beslut som krävs.

Åby, Solvalla och Mantorp har egna och mer trovärdiga förslag än de som ST förgäves har försökt att driva. Redan innan förtroenderådets möte i september måste därför de ledande banornas process inledas. Nyckelordet här är ”tillsammans” utan klassiska härskartekniker. Banorna i befolkningstäta områden håller i taktpinnen för travsportens framtida sportsliga utveckling. Tillgångar utöver det sportsliga kapitalet är suveränt ägda av varje bana för sig och kan inte förfogas över av andra.

Varje bana måste leva på sina egna meriter genom ett tävlingsprogram som är anpassat efter nutidens förutsättningar.

*Siffrorna anger antalet tävlingsdagar, inkl “enloppsdagar”.

Den förutsägbara hästbristen, som syns i antalet startande, hade kunnat förutsägas långt tidigare om ST i rekryteringsinstrumentet ” Pegasus” samtidigt hade bedömt antal hästar som finns i träning och antal hästägare/företrädare till dessa hästar. Att mäta antal kunder (hästägare), vars antal av travsporten alltid har tagits för given, är nödvändigt för all verksamhet. Där ingår också att hålla koll på var de bor och vad som utgör deras prioriteringar.

*2019 års siffror innehåller premiechans, vilket är omfördelade avståenden av tidigare kval/premieloppspremier. 24,2 miljoner kr delades ut i hela Sverige varav 14 miljoner kr på Jägersro och Solvalla. I insatsloppen bidrar hästägarna med över 40 miljoner i årliga insatser.

Storstädernas betydelse för spelet

År 2001 kom 55,6 procent av bantotospel, inkl direktspel, från storstadsbanorna Solvalla, Jägersro och Åby.

År 2014 kom 61,5 procent av allt ATG-spel från direktspel på banan, ombud och genom elektroniska kanaler från de tre storbanornas regioner. Tror vi att ATG, eller andra spelbolag, kommer att vända de tre ledande regionerna ryggen då samhällsutvecklingen med urbanisering och sportens kvalitativa framgångar tydligt emanerar ur dessa regioner?

Dagens bristande utveckling inom travsporten måste därför låta storstadsbanorna leda travsverige genom att de erhåller väsentligt ökat inflytande och styrning av förbundet Svensk Travsport och det utan att blanda in deras fastighetsvärden. Storstädernas betydelse för spel och kvalitativ sport är skäl nog.

Politiskt maktspel på hög nivå

Statens kamp för att behålla greppet om ATG är tydligt. Sannolikt är Hästsportens Nationella Stiftelse (HNS) ett vapen för minister Shekarabis möjlighet att fixa löftet om finansieringen för hela hästnäringen, inte bara för travsporten. Under den insynsskyddade stiftelsen organiseras alla discipliner, dvs även alla ridhästar, vilket ska finansieras genom ATGs verksamhet, och kommer att omfatta spel även på ridsport. Det är en utmärkt lösning för foderproducenten LRF’s ekonomiska intressen, som bevakas genom den s k ”folkrörelsen” LRF Häst och styrelserepresentanter i flertal inom ST, ATG och HNS. Maktspelet under täcket om organisation, sport och spel, och inte minst spelets avkastning kommer att avslöjas under 2021.

Skatteverket har sammanställt ett utkast under rubriken ”Omarbetning av ställningstagandet Beskattningsbar person – gränsdragning mellan ekonomisk och privat verksamhet”. Detta ställningstagande kan ha mycket stora konsekvenser för travsportens verksamhet och industri. Sannolikt är det, om idéerna skulle få fotfäste och leda till regelverk, det största hotet mot vår sport som någon av oss har upplevt. Travet har fått möjlighet att göra kommentarer till detta utkast och Svensk Travsports styrelse/ledning har valt, tillsammans med andra hästsportintressenter, att outsourca dessa svar till LRF Häst.

Mardröm eller ej, privat verksamhet eller näring, men tillåts en stiftelse, kontrollerad av staten och bondekooperationen, att utgöra centralmakt kommer det innebära en katastrof för travsportens självbestämmande och överlevnad. Travsporten måste våga stå upp för sitt uppdrag, visa civilkurage och ta kontrollen över sitt förbund och sitt spelbolag ATG.

Att avtalet med staten därefter omförhandlas till för sporten nödvändiga förbättringar blir självklart, och inte minst vad gäller våra möjligheter till sund verksamhet. En samsyn med staten, om att näringsverksamhet inom trav- och galoppsporten bygger på att det finns en skatterättsligt trovärdig grund, blir därför en annan av travsportens livsavgörande uppgifter under 2021.

Målet är nått när travsporten garanterar en sund ekonomi för hästägarna och det pågår en ständig föryngring och nyrekrytering av nya utövare vid banorna.

Relaterade inlägg

Skenet bedrar

Allmänhetens intresse för travsporten ökar. Det visar den senaste Orvesto-undersökningen. Stigande allmänintresse är glädjande, men varför syns motsatsen i rekryteringen av hästägare, travsportens aktiva och ...
Läs mer →

Bort från kolchosen

Om tävlingsverksamhet med travhästar ska betraktas som ekonomisk verksamhet eller inte har varit föremål för rättsliga tvister mellan ST och Skatteverket under flera år. Tre ...
Läs mer →

Bakom lyckta dörrar

Årets Hästgala s k gick av stapeln i fredags på Clarion Post Hotel i Göteborg. ATGs VD Hans Lord Skarplöth drog dessvärre inte ned några ...
Läs mer →

Uppgiven strategi

Efter att förslaget har varit ute på remiss bland travsällskap och BAS-förbund har ST’s fullmäktige beslutat om en sjuårig strategisk plan för travsporten.  Travsporten mot ...
Läs mer →

På väg mot 2030

ST beslutar om ett strategiskt måldokument kallat Svensk Travsport mot 2030. Ett välkommet initiativ av Svensk Travsport. Om vi bortser från olyckliga och känslomässiga formuleringar ...
Läs mer →

Vart är vi på väg?

Åderlåtningen av Svensk Travsport har pågått i många år. Den slog ut i full blom i och med den misslyckade pokalöverenskommelsen. ATG utlovade guld och ...
Läs mer →