ST:s Maria Croon skriver i december 2020 på ST:s hemsida att budgeten för 2021 ger framtidstro. Hon inser naturligtvis att just framtidstro är avgörande för att vända den negativa utvecklingen i svensk travsport avseende antal hästar och hästägare.
Statistiken visar visserligen att antalet svenskregistrerade föl har stabiliserats, efter att ha i stort halverats sedan år 2000.
Vi hade då ett överskott i vår uppfödning, paradoxalt nog tack vare framtidstro. Om man däremot enbart tittar på svenskuppfödda hästar av de svenskregistrerade blir bilden en annan. Inte bara hästarna utan även uppfödarna finns utanför Sverige. Kräftgången fortsätter! Givetvis är det positivt för tävlingsverksamheten, men väcker frågetecken om hur svenska uppfödare och hästägare ser på framtiden.
Det krävs inte heller någon djupare analys av startlistorna för att se det stora inflödet av starthästar utifrån, inte bara från Norden. Det är positivt i sig, men visar samtidigt på beroendet av utländska intressen för travets utveckling i Sverige.
Väldigt sällan ser man i utredningar betydelsen av våra inhemska hästägare, vilka trots allt är basen för travsporten. Att vara eller att bli hästägare kräver ett passionerat intresse och engagemang i häst och sport. Det ger fantastiska upplevelser och glädje. Så har det alltid varit och det behöver inte någon berätta för oss. Det som dock måste betonas är att det ekonomiska engagemanget är såväl stort som mycket långsiktigt. Planeringshorisonten är minst tre år och om du är uppfödare är den mer än sex år.
Framtidstro är därför av yttersta betydelse både för den som ska fortsätta eller den som ska börja. Om man inte tror att ekonomi på något sätt är viktigt för existerande hästägare eller framtida, är det bara att låta det rulla på, precis som det gör idag. Vi som betalar kalaset är dessvärre inte av den uppfattningen. Nu krävs det verkligen kraftfulla åtgärder och nytänkande.
Vi får inte fastna i diskussioner om hur nuvarande tilldelad kaka ska omfördelas, utan agera för att den skall bli väsentligt mycket större. Fördelningsdiskussionen ska istället gälla hur totomedlen fördelas efter att staten har tagit sitt. En ny organisation för travsporten måste ha som ett av sina främsta mål att säkra hästägandet, som definitivt är helt avgörande för såväl sport som spel i framtiden.
“Hela travsverige skall leva”, vilket i sig alla traventusiaster kan skriva under på, kan inte uppfattas som något annat än en floskel. Ingenting har gjorts för att leva upp till det målet förutom att det har skapats ett tävlingsprogram som förutsätter att hästar transporteras runt inom hela vårt avlånga land. En ohållbar lösning för att nå ett gott mål. Nu är det sent och man måste se verkligheten som den är.
Vårt samhälle bygger i dag på företagstänkande där effektivitet och resultat är ledord, men hur drivs våra sällskap, ST och ATG? Absolut inte som i näringslivet, men inte heller med samma krav som ställs på våra offentliga företag och institutioner. Denningers stora utredning pekar på en rad svagheter i nuvarande organisation, inte minst bristande kompetens. Det överraskade oss inte. Vad som överraskade var förslaget att bygga nytt med samma svaga bas som grund.
Hoppet står nu till ägarna av svensk travsport, TRAVSÄLLSKAPEN, som tyvärr släppt det mesta till sin egen serviceorganisation. Det är dags nu att dels agera företagsmässigt över det egna och pröva vad som gagnar det egna sällskapet, dels att skapa en central kommersiell organisation helt oberoende av nuvarande ST.
Jag funderar ibland på hur STCs Erik Gralén och Åke Isberg skulle ha värderat utvecklingen av centralförbundet. Vi som fortfarande hänger med som hästägare, om än i kraftigt minskad omfattning, låt oss få något att hoppas på! Framför allt låt de unga få framtidstro! Vi måste skapa vettiga ekonomiska förutsättningar för travhästägande så att vår fantastiska travsport kan leva vidare!