Det är inte längre en fråga om att vända utvecklingen i Svensk Travsport utan att stoppa avvecklingen. Tänker då på hästägandet och dess förutsättningar. Det är uppfödare och travtränare som tydligast har märkt förändringarna och har drabbats. Verksamheterna har gått kräftgång de senaste 10-15 åren och det kommer att bli värre.
Ett stort antal utredningar gjorda av ST har tydligt visat vart vi var på väg och problemdefinitionen har varit tydlig. Den enda ”kraftfulla” åtgärd som vidtagits var det s k pokalåret. Utfallet behöver knappast kommenteras. Den senaste utredningen, Denningers 2019, är utomordenligt välgjord och tydlig och pekar ut allvarliga brister avseende såväl organisation som kompetens i styrning. Vad har hänt därefter? Det är ett mycket dåligt tecken på tillståndet när seriösa tränare talar om bojkott. Lätt att förstå, men visst måste något annat kunna ske utan att något så drastiskt måste till.
Svenskt trav ”räddas” i dag av tävlingshästar från utlandet och uppfödningar där det räcker med att fölstoet är regstrerat i svensk stambok. Utan dessa uppfödningar är vi nere på 60-talsnivåer. Detta påpekas enbart för att man skall tolka statistik rätt. Nu heter det bara att uppfödningen har stabiliserats, vilket är långt ifrån hela sanningen.
Största hotet kommer nu från Skatteverket. Där sitter man på alla fakta när det gäller hästägarnas näringsförutsättningar och ständigt ökande underskott. Att dessa förluster för det mesta tas som avdrag i annars lönsamma verksamheter, sticker självklart i ögonen. Kanske även i skattebetalarnas, generellt sett? Det är inte bara momsfrågan som gäller, även om den är akut. Slutsatsen blir att ekonomiska förutsättningar måste skapas för att hästägande skall betraktas som näringsverksamhet.
Detta är möjligt! Det krävs dock kraftiga strukturförändringar och stora kostnadseffektiviseringar. Pengarna finns och potentialen är stor. Till att börja med måste Travsportens eget spelbolag bli ett vinstdrivande företag och ej omsättningsinriktat. Det finns uppenbart ingen gräns för vad marknadsföring, ATG-live eller TV-sändningar får kosta. Hur många “spelspecialister” arvoderas av ATG? Vad ger ATG:s övriga spelverksamheter? En företagshemlighet? Här måste ägaren tillsätta professionella styrelseledamöter med kunskaper och intresse för trav. ATG är en räddningsmöjlighet, men måste få en helt ny styrning och inriktning.
En liten analogi i övrigt. Hur skulle ekonomin se ut för Sveriges elithockeyklubbar, om man sände flera matcher varje dag i flera media och dessutom knappt få betalt för det? Ovanpå det skulle publikintäkterna drastiskt sjunka.
Självklart måste även travsällskapen anpassa sig till verkligheten. Storstadsbanorna borde gå före i rationaliseringsinsatser. För ST som centralorganisaton behövs en regelrätt omstart och varför inte en utlokalisering av kontoret bort från Stockholm? Gert Lindberg gjorde avgörande insatser för svenskt trav, men hur smart och kostnadseffektivt var det att bygga Hästsportens Hus i ett dyrortsområde? Ett hus som sedan kontinuerligt byggts ut. De enda inom travsporten som blir fler är ett ständigt växande antal tjänstemän.